Denna "historia" har jag berättat så många gånger de senaste dagarna. Den gör mig lika nedstämd varje gång. Hur man än säger den kan man inte beskriva hur fruktansvärd sorligt det var! Därför har jag inte bloggat på några dagar... Men här får ni eran version...:

Vi åkte alltså ner till Norrköping på onsdagskvällen och skulle kommit hem i dag. Tanken var att Carmen skulle tävla torsdag (135 cm), fredag (140 cm - kval till Falsterbo) och i dag (140 cm - kval till Falsterbo. Vi lastade ur och ställde Carmen i hennes box. Allt var så mysigt. Själva bodde vi i en husvagn. Det var jag, Camilla, Camillas mamma och Camillas ena barn. På kvällen tog vi ut Carmen och longerade henne på framridningsbanan så han skulle få röra på sig. I stallet träffade vi sedan Jörgen som tävlar Carmen i dessa höga klasser. Han hade med sig 5 av sina hästar. Sen gick vi och la oss. Sängarna var stenhårda och det var iskallt men det gick.

På torsdagen red Jörgen Carmen ett pass på morgonen för att hon skulle få röra på sig. Sedan gick vi och åt innan vi gjorde i ordning Carmen inför 135 starten. Allt var frid och fröjd tills hon kom in på banan. När hon korsat startlinjen började hon stegra och kicka och ville absolut inte gå fram till första hindret. Efter tredje gången blev hon ju utesluten....

Vi såg att hon hade blivit halt...   Alla kval till Falsterbo och allt gick bara upp i rök. Hon som var så nära!!!! Det går som sagt inte att beskriva detta...

Så igår var jag med Camilla och Carmen på kliniken istället. Eftersom Camilla jobbar där kunde hon snabbt fixa in en tid! Dom gjorde ingen direkt undersökning på henne utan bara böjprov och så kortison i lederna. Ni får Carmen vila och vi håller tummarna för att hon blir frisk!!! Efter det åkte vi och hämtade Tosca och Quicken på seminstationen. Camilla har betäckt Tosca med Carmens pappa Camaro M en gång till!

I dag har jag ridit Diara på banan och hon var oväntat lugn för att ha vilat två dagar. Hon sökte sig ner fint även om det gick lite väl fort ibland. Emilio red jag i skigen och han var ganska seg som vanligt.

Lite bilder från Norrköping:

Morgonen ridpass (det är inte bara bilder på Carmen men jag hoppas att ni känner igen henne):

Carmen i sin box:

Framridningen:

I dag red jag en liten sväng på banan med Diara. Vi är lediga eftersom vi har en "städdag" då man ska jobba in pengar till någon hjälporganisation i Thailand. Mitt jobb var att städa sadelkammaren, hihi. Diara var iaf väldigt pigg och lyssnade inte super på mig så det blev mycket tempoväxlingar!

Emilio red jag i skogen. Han var ganska seg men sööt ;)

Nu om några timmar bär det av mot Norrköping Horseshow med Carmen och Camilla! Vi ska vara där 3 dagar. Skriver mer allt eftersom! Bye!

Just ni lämnar vi vargtandsresten bakom oss!!! Vi fick ut den!! Dock satt den så pass fast att det blev ett sår vilket betyder att det blir hackamore i 2 veckor till! DET känns tungt!!! Hatar ju typ hackamore nu! Det är så seeeeegt... Man kan inte göra något ordentligt. Men jag får väl vara glad att den är ute iaf!

Nu är vi påväg mot kliniken igen! Denna gång är förhoppningsvis tanden ute/uttagbar men är lika nervös som förra gången! Haha, typiskt mig - mer nervös när hästen ska till tandläkaren än när jag ska dit själv!
Diara i transporten innan avfärd:

I dag när jag red ut på Diara så mötte vi en grävling! Det var jätteläskigt. Fast den sprang iväg när den såg oss och då bara fortsatte Diara gå utan att jag sagt åt henne det. Hon är för gullig. Under hela rundan var hon relativt lugn faktiskt. Det som är lite roligt är att vi red rundan "Grävling" haha!
Bild på Diara i dag:

I dag red jag Emilio ett varv runt sjön och han var sitt vanliga jag igen förutom när vi galopperade över ett fält. Då började han som igår men jag han som tur var stoppa det innan det gick överstyr.

Diara fick sig oxå en skogstur. Hon var ganska lugn men drog någon gång. Ska bli skönt att bli av med hennes tand nu på tisdag iaf.

...inte konstigt att det gick som det gick!

Först red jag Diara på banan. Hon var lite "stel" eller hur man ska säga, svår att forma och så så det var inte ett av de bästa passen även om hon skötte sig fint!

Nu till Emilio (den oinridna unghästen):
Skulle rida honom på fältet bakom stallet. Tog med ett spö eftersom jag misstänkte att han bara skulle försöka äta. Men han hade en smartare plan. Om jag kastar av henne först kan jag äta i lugn och ro sen...

Han stegrade, skruvade sig, bockade, brallade och hade sig. Det var som om det var första gången någon satt på honom - helt galen!!! Jag satt kvar ett bra tag innan han först stegrade och sedan bockade medan jag lutade mig framåt. Då gjorde jag en fin liten kullerbytta och landade framför honom. Det såg nästan ut som att han skrattade åt mig! Men till hans stora förtret släppte jag inte tygeln såhkan kom ingenstans. Då var jag jättearg, hoppade upp igen och tog en galopp till bara för att han inte skulle göra så. Han började direkt men då smälde jag till honom så att han for iväg som en raket istället. Sedan fick han galoppera av sig i skogen och det kan jag lova att han gjorde!! Ni som känner Emilio skulle inte känt igen honom. Han var som en helt annan häst - han har aldrig gjort såhär innan. Hade aldrig suttit på en häst som gjort det innan och trodde verkligen inte att lugna och snälla Emilio skulle bli den första. I dag var han en äkta Mulle-kopia!

Tur att han är söt!!!!

Man håller ju på att smälta bort, och så här varmt har det varit nästan hela vecken - HÄRLIGT!!!

I dag red jag Finnerydsrundan med Diara och hon var jättepigg. Skulle bara galoppa. Han har lärt sig att jag inte kan bromsa lika bra med hackamore, haha. Söt var hon iaf ♥

Från och med i dag är oxå våra hästar ute på nätterna! Det blir härligt för dom!