I dag har det varit en seg dag. Redan när jag kom ut från det långa nationella provet i religion så var jag väldigt trött psykiskt och sedan efter lunch var jag dessutom hos tandläkaren och drog ut min sista mjölktand och det var väl inte det roligaste även om det inte gjorde ont. Jag vet att det är lite sent att göra det när man är 16 år men mina har verkligen suttit stenhårt och det var även därför den sista var tvungen att dras ut - den satt stenhårt. Så nu kan man knappt äta, haha. Det här med att bara tugga på en sida är ingen höjdare...

Väl hemma skulle jag ridit Zorro men han hade vridit till en baksko så det fick bli Emilio istället. Han var jätteseg i början men piggnade till efter ca halva rundan. Mamma gick med med Wilma och i slutet av rundan satte hon upp ett litet terränghinder som vi skuttade över. Hoppa med Stangen är verkligen det allra bästa!
Resten av kvällen ägnande jag åt plugg inför religionsprovets del B som är på torsdag. Dock gick det inget vidare då jag var så trött i huvudet. Jag menar, man blir väldigt trött i huvudet av att plugga och om man då är det redan innan man börjar så är ju inte förutsättningarna de bästa, hehe.

Så nu ska jag sova och är nog på g i mon igen. Och på tal om i mon så fyller Diara då 7 år (som ni kanske har sett på headern) och jag ska rida ett dressyrpass på henne efter en lång skoldag. Vad ska ni hitta på?

Natti natti <3

I går åkte vi som sagt till Essis ridhus och hade träningen där istället då det regnade så. Då var vi självklart inte ensamma (som red i ridhuset alltså, inte som tränade för Essi för det var vi såklart ensamma att göra) men det funkade bra ändå.

Vi började rida på en volt runt Essi och få till det rätta tempot. I traven vill Casper gärna vara lite hetsig och då måste jag först bromsa upp honom för att sedan kunna rida fram till handen med små avstämningar i tempot. I galoppen är det istället lite tvärtom; där måste han galoppera på ordentligt först och sen kan jag samla ihop honom och åter igen göra dessa små avstämningar i tempot: sitta tillbaka, halvhalt, mjukna, följ med osv.

Vi märkte ganska tydligt att hans svåra sida är höger så i det varvet fick jag rida honom svagt utåtställd på voltspåret med jämna mellanrum för att få med yttersidan. Sedan långsamt räta ut och rättställa utan att tappa den.
Ännu en sak vi måste fokusera på är övergångarna. Där blev han lätt för rak och öppen i formen och tog inte min skänkel ordentligt. Något vi verkligen måste träna på!
Skänkelvikningarma hade utvecklats sen förra gången och den undan vänster skänkel var jättefin medan undan höger var lite kämpigare då det som sagt är den svåra sidan.

Men överlag var Casper superfin och jag önskar som alltid att Diara varit lika stabil i formen, hehe...