Min förkylning har nu brakat loss på riktigt och snoret bara rinner ur näsan. Bläää...

Morgonens ritter gick iaf bra. Det regnade ganska mycket så fick bli barbacka på båda för att inte blöta ner sadlarna. Diara jobbade jag lite dressyr med på grusvägarna och hon kändes jättefin och mycket mer stabil än i vanliga fall. Känns verkligen som att Mia-Lisa har hjälpt oss åt rätt håll!

Emilio var, precis som Diara, väldigt pigg och travade på för fullt med de små benen. Stundtals när han fick in feelingen så travavde han t.o.m snabbare än Kiwi.

Vid 12 cyklade jag och Victoria ut på våran upptäcksfärd. Det kanske inte var det smartaste att göra när man var jätteförkyld men what ever. Man ska ju dö av nåt. ;)

I början gick det faktiskt rätt bra för oss och till Camilla tog vi oss utan problem. Vägen dit är nu konstaterad ridbar. Tyvärr var hon inte hemma men vi hälsade på alla hästarna iaf och tog lite bilder på dem. Jag träffade även hennes nya ungsto Camé för första gången. Camé är halvsyster till Carmen och Campari och en superfin häst som ska ridas in nu i höst.

Selfie med Tosca:

Fina Camé:

Cassino:

Vi tog sedan fikapaus i en solig glänta innan vi fortsatte på den helt okända vägen. Och det gick bra i början... Vi var tvungna att ta oss igenom tre stängsel och en kohage innan vi kom ut i den lilla "by" som mellandestinationen var i. Redan där var rundan utesluten som ridväg men vi fortsatte ju såklart runt ändå. I från denna "byn" tillbaka hemåt genom skogen gick det dock sämre. Vi tog antagligen åt fel håll enligt kartan även om vi aldrig såg någon korsning överhuvudtaget men vi hamnade iaf på ett gärde. Vi ville helst inte vända då vi precis passerat genom en hage med två tjurar utan att bli jagade och vi hade ingen lust att testa om vi skulle överleva en andra gång, hehe. Efter mycket kollade på kartan och spanande efter fortsättande väg så blev det till att slå på Platstjänster och kolla på google maps var vi var. Med hjälp av den kartan kunde vi sedan ta oss närmsta vägen till den asvalterade vägen (vilket var över ett brett dike, genom tät skog och över ett ex antal rotvältor i väggrenen...) och där bestämde vi att vi skulle ta asvaltsväg hela vägen hem istället för skogsvägen. Så vi tog riksvägen hem, hahaha. Så bra gick det för oss.

I mon när vi ska på långritt har vi ju iaf cyklat den rundan innan (det var den vi cyklade helgen innan skolan började om ni kommer ihåg...?) så då hittar vi förhoppninsvis.

Mitt inne i blåbärsskogen påväg hem till Camilla: