I går testade jag alltså att träna för Mia-Lisa. Vi har ju testat Mikaela innan men det var så långt att åka dit, till stället där Mia-Lisa tränade tog det bara ca 10-15 min att åka. Dessutom var Mia-Lisa så grymt bra! Hon var vekligen den där wow-tränaren som jag drömt om att hitta men som jag inte riktigt vågat tro fanns. Hon visste precis vilka knappar jag behövde trycka på och ja, vi talade samma språk helt enkelt. Hon ville, precis som Camilla, att jag skulle rida långsamt för att få med bakbenen och sedan kunna rida på framåt korta perioder för att sätta mer tryck på bakändan. De flesta dressyrtränare som jag har tränat för vill att det ska gå så fort och då blir det bara kaos för både mig och Diara. Jag känner att jag inte hinner med och hon tycker att vi kör upp huvudet och ökar fullt ut i någon slags slängtrav.

Vi fick jobba mycket på en volt runt Mia-Lisa. Där gjorde vi stundtals två tempoökningar och flyttade även in och ut på volten. Det varierades med lite långsidor då och då där jag skulle vara jättenoga i hörnpasseringarna.

Jag fick tänka på olika saker i de olika varven; i höger fick jag putta ut henne med innerskänkeln då hon gärna välter in, men samtidigt passa på henne med ytterskänkeln så att hon inte körde ut rumpan. I vänster var det mer fokus på att få igenom ställningen; tydligt ledande tygeltag inåt och formning runt innerskänkeln.

Resultatet av detta jobb i både trav och galpp var en superfin ponny! Hon var fortfarande inte hundra stabil i formen såklart men mycket, mycket finare än vad jag någonsin har fått henne. Mia-Lisa menade att jag var tvungen att ha en striktare ram runt henne så att hon inte får smita från arbetet och det gjorde verkligen susen. Nu ska vi jobba vidare på detta och förhoppningsvis träna för Mia-Lisa snart igen.

Lite kul info är att Mia-Lisa är min allra första ridlärare (red lektion på hennes ridskola när jag var sådär 6-7 år) och nu är hon min dressyrtränare. Kanske var det ödet, haha.

Några halv-dåliga bilder från träningen, men bättre än inget:

I kväll har vi firat min älskling som vi nu har haft i hela 10 år! Att se tillbaka på dessa år ger mig nästan rysningar - vi har upplevt så grymt mycket ihop. Så mycket glädje, så mycket galna saker och så mycket kärlek. Bandet vi har byggt upp mellan varandra är otroligt och jag önksar att alla fick uppleva något sådant.

Iaf, vi firade honom med en mini-tårta och så massa pussar såklart! Några bilder:

Här äter han sin kvällsmat:

Jag kommer skriva mer om dressyrträningen i morgon men jag kan bara säga WOW - jag har hittat min tränare. Mia-Lisa är grym, vi talar precis samma språk. Så det fick bli en liten cliff hanger, haha.

I går testade jag att ge Diara en bit utav den Likit treat bar som vi vann i Aneby. Det är alltså morotsgodis uttryckt i form som gör att det ser ut som en klassik Marabou chokladkaka.

Jag tänkte ju då, och det stod att man skulle kunna bryta av kakan i fina bitar med hjälp av markeringarna i kakan, precis som med en vanlig chokladkaka. Det gick dock inte... Den var stenhård så jag lyckades bara bryta den i tre stor delar. Efter många försök sinade tålamodet och jag gick till attack med hammaren. Resultatet ser ni på bilden nedan... Mindre bitar blev det ju iaf, haha.

Diara uppskattade iaf morotsgodiset så det får väl godkänt ändå, även att funktionen inte funkade. Eller så var jag bara för svag, hehe.

Godmorgon! Jag hann tyvärr inte blogga i går för hade en hel del skolarbete att göra (nu börjar det, hehe). Men jag slutade iaf redan vid ett och när jag kom hem (vid två ca) red jag och mamma ut i skogen på Emilio och Zorro. Både var ganska så sega och ömfotade efter att de fått nya skor i tisdags. Eller Emilio var egentligen inte seg. I början av t.e.x varje trav så pinnade han på som bara den och sen upptäckte han att det var ömt och då bromsades det ner till mastempo. Som tur är går det över efter några dagar så när han ska ridas nästa gång (i helgen) kommer jag nog nte märka av det.

Sedan hann jag göra lite skolabete innan Victoria & hennes mamma kom vid 18 och så red vi ut ihop. Då hade jag Diara och hon var jättepigg. Jag märkte lite i början att hon gått ett tufft pass i går men när vi joggat ut slaggprodukterna blev hon sitt vanliga smått crazy jag igen.

I dag ska jag och Diara testa ännu en ny dressyrtränare - Mia-Lisa Lind. Jag red lektion för henne när jag var typ 6-7 år innan den ridskolan la ner så ska bli kul att se om hon känner igen mig. Antagligen inte, haha. Sen ska jag såklart fira ihop med Emilio - att jag har haft honom i hela 10 år! Älsklingspojken! <3

Vi hörs i kväll eller i mon men det kommer även upp ett tidsinställt senare i dag.

Dåliga öronbilder på Emilio från i går:

I dag är det faktiskt hela 10 år sedan vi fick hem Emilio! 1 september 2006 kom han och sen dess har vi gjort så sjukt mycket ihop och kärleken till denna ponnyn är enorm! Jag förstår inte hur jag en dag ska kunna leva utan honom - och hoppas att det dagen ligger lååångt in i framtiden! Detta känns som en väldigt stor dag och han ska få tårta såklart.

Emilio - jag älskar dig så grymt mycket! Du finns i varje andetag, varje steg och varje hjärtslag. Utan dig är jag ingen för du är mitt allt! Hoppas vi får minst 10 år till tillsammans!