Gårdagens träning blev ett väldigt tufft pass för Diara men nyttigt. Jag började med att rida och hon kändes ganska så fin i vänstertraven men i höger bet hon hela tiden fast i innertygeln även om jag flyttade henne för innerskänkeln. Jag fick även höja händerna och verkligen sätta henne på bakändan men hon ville forfarande inte släppa innertygeln. Så Camilla hoppade upp och jobbade på problemet. Hon flyttade henne ordentligt för inner och ställde även mycket utåt för att sedan ställa om i hörnen och tvinga Diara atta sätta under sig innerbak ordentligt. Efter det blev det stor skillnad och även om det är en bit kvar så tog vi ett kliv framåt. I galoppen fick jag rida med tydlig ledning inåt och mycket innerskänkeln för att få in inner bak under henne och i den svåra galoppen fick vi något varv precis i slutet där hon kändes väldigt fin så vi var verkligen något på spåren. Tyvärr kunde vi inte galoppera så länge då vi redan travat så lång tid men ska förhoppningsvis träna snart igen och då kan vi fortsätta och lägga mer fokus på galoppen. Är överlag mycket nöjd och känns som att jag hittade några nya knappar som det ska bli spännande att se utveckligen av. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var så galet somrigt i morse! Soligt och varmt och otroliga dofter från alla blommande träd. Jag och Diara var ute på en ridtur. Dagen till ära blev det en av Emilios standard rundor och var så mysigt men samtidigt väldigt mycket minnen ...

Emilios födelsedag i dag och tankarna går lite extra till honom ...

I morse red jag Diara en lugnare tur i skogen och hon var pigg och fin.Utöver det har jag bara pluggat hela dagen. Nästan en skam med tanke på att det var värsta sommarvädret ute med sol och 22 grader. Men plugget måste som vanligt alltid prioriteras...

I dag blev det lite hoppning med Diara. Hon kändes väldigt fin i traven under framridningen, galoppen var lite knackigare som vanligt. Vi hoppade inget avancerat utan bara ett räcke på varje långsida då vi inte tagit ut övriga hinder för säsongen än ...

Vi är redan inne i maj! Så sjukt vad snabbt det går och det är nu mindre än en månad kvar tills jag flyttar hem från Uppsala! Klinikrotationen är slut vilket känns helt galet då den pågått i 1,5 år och man levt i det konstant. Men nu läser vi sista k...