Min dag började lugnt - jag och Amanda red ut i skogen på Kiwi och Emilio. Kiwi var som vanligt pigg och pulsade på för fullt i snön. Skönt att hon är som vanligt nu igen.

Sen skulle vi ut på en "lugn skrittur". Jag red Diara och Amanda gick med på backen. Att testa utan en häst som stopp framför var kanske ingen bra idé, hehe. Men till en början gick det jättebra, hon skrittade på så lugnt och harmoniskt. När vi hade kommit knappt halva sträckan hem, dvs 3/4 av rundan, fick Diara världens idiotryck i en brant nedförsbacke. Hon flög i luften och drog sedan iväg som en galning. Amanda slängde sig ur vägen och jag kämpade med att få stopp på henne med en stigbygel, hehe. Det gick inte så bra... Vi fortsatte i flygande fläng i ca 200 m innan jag fått tag i stigbygeln och kunde göra ett mer seriöst försök att på stopp på henne. Jag styrde in på skrittrundan och sen nästan direkt in i ett träd. Då stannade hon faktiskt (lite förvånad). Sen stod vi där och hon fick lugna sig lite (och jag med för var rätt arg). Sen dröjde det ett tag innan jag kunde skritta ut igen för så fort jag la om skänkeln reste hon sig. Men till sist kunde vi dansa ut, lagom tills Amanda hunnit springa ikapp. Sen fortsatte vi småtrava nästan hela vägen hem, det var bara i slutet hon var tillräckligt lugn för att hålla sig i skritt. Puh! Som tur är så skrittas hon ju inte för sårets skull utan för att bygga upp kondisen igen. Annars hade hon säkert varit skadad nu....

Failbild på Diara efteråt när hon åt sin lunch:

Efter ridningen gick jag och Amanda en sväng med Wilma och Buster i snön. Eftersom det var runt nollan i dag så fastnade snön på dem. Buster fick så mycket snö på sig att vi fick bära honom hem och Wilma såg ut såhär:
   

Nu ska jag fortsätta med läxorna, i morgon väntar skolan igen...