Detta är ett åsiktsinlägg med mina åsikter. Kom ihåg att du inte behöver tycka likadant!

De allra flesta barn lär sig rida på en tålmodig, envis och bedårande söt Shetlandsponny med tjock man, små lurviga öron och två busiga ögon. Det hände säkert många gånger att du var lika sur på din shettis sega trav som den var på dina dunkande skänklar. Men redan då började ett band knytas mellan er. Ett band som bara växt sig starkare och starkare varje dag. Kanske är du nu för stor för att rida din shettis men du har en bästa kompis. En kompis som litar på dig till 100%. Kanske lyder den dig inte alltid, hittar på bus och hyss, men den skulle aldrig göra något för att skada dig. Ni har upplevt det mesta tillsammans och vet vad livet har att erbjuda för två fötter och fyra små söta hovar.

Shettisen är ponnyn du aldrig växer ur!

Skäms du?

När jag säger att jag önskar att jag fortfarande fick tävla Emilio brukar folk kolla på mig om jag vore galen. Jag menar, vem skulle vilja ge sig ut på tävlingsbanan med en ponny som man är på tok för lång för. Gud, vad skämmigt. Och en shettis dessutom! Dom är det ju bara nybörjare som rider. Låt mig nu vända och vrida lite på detta. Rulla upp och läs inledningen igen och ställ dig sedan frågan; Skäms du för din bästa vän? Din vän som alltid har ställt upp för dig, i ur och skur? Din vän som brukar kika upp på dig med sina busiga ögon under den rufsiga pannluggen? Din vän som du kan berätta allting för, eftersom du vet att den bevarar dina hemligheter? Kan du verkligen skämmas för henne/honom?

Nu är säkert ditt svar; Nej, nej, absolut inte! Jag menar bara att jag inte vill ha med den överallt.

Enligt mig är det samma sak. Att inte skämmas innebär att du utan tvekan skulle kunna ta med din shettis var som helst, så länge det är tillåtet och ofarligt. Det är att inte skämmas. Så sluta kolla på andra som om de vore idioter när de önskar att de fortfarande fick tävla sina shettisar, trots att de är för stora. Jag skulle vara stolt när jag red in på banan på Emilio. Folk kunde få skratta och peka. "Kolla, vad stor hon är." Jag skulle inte bry mig. Jag skulle stå upp för min shettis - min Emilio. Att sitta på ryggen och skämmas är som att erkänna för alla att du håller med. "Ja, min shettis platsar inte här. Jag måste byta ut den mot en annan tävlingshäst." Shettisar kan vara lika mycket tävlingshäst som en New Forest, bara på en annan nivå.

Så mitt budskap med detta är att du ska stå upp för din shettis. Välj inte att säga att du har en liten ponny, istället för att säga att du har en underbar shettis, när någon frågar. Shettisen är en ras, precis som fullblodet och halvblodet. De är bara skapta för andra miljöer, andra förhållanden. De har utstått betydligt värre omständigheter genom historien än vad både halvblodet och fullblodet gjort. Därav har de fått sitt utseende. Tufsiga och ovårdade, enligt de som tror att de är coola. Gudomligt söta, enligt oss som vågar följa vårt hjärta.

Även att man inte får tävla, och inte kan rida, shettis hela livet så finns det så otroligt mycket mer du kan göra med den. Du kan tömköra, longera, köra, gå promenader, löshoppa, testa på frihetsdressyr, lära den konster och bara umgås - you name it! Allt detta gör att shettisen inte är en nybörjarhäst som det är nedsättande att rida. Jag är 15 år och rider Emilio än. Vi har grymt kul ihop, och tar det på hans nivå. Gör det mig till nybörjare? Även att jag tävlar med min större ponny? Nej, nej och åter NEJ! Tryck ut den tanken ur era huvuden! Shettisen är som vilken ponny som helst! Ta vara på dennas stora hjärta och all kärlek som den kan ge dig om du behandlar den väl.

Ta väl hand om, och stå upp för din shettis! Det är ändå den som lärt dig rida.

Respektera de som håller kvar vid rasen Shetlandsponny hela livet. Det är inget fel med det. De kan ge en minst lika mycket, om inte mer, än en vanlig häst.

Just för att en shettis är en shettis.

Och shettisar är oslagbara!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var så galet somrigt i morse! Soligt och varmt och otroliga dofter från alla blommande träd. Jag och Diara var ute på en ridtur. Dagen till ära blev det en av Emilios standard rundor och var så mysigt men samtidigt väldigt mycket minnen ...

Emilios födelsedag i dag och tankarna går lite extra till honom ...

I morse red jag Diara en lugnare tur i skogen och hon var pigg och fin.Utöver det har jag bara pluggat hela dagen. Nästan en skam med tanke på att det var värsta sommarvädret ute med sol och 22 grader. Men plugget måste som vanligt alltid prioriteras...

I dag blev det lite hoppning med Diara. Hon kändes väldigt fin i traven under framridningen, galoppen var lite knackigare som vanligt. Vi hoppade inget avancerat utan bara ett räcke på varje långsida då vi inte tagit ut övriga hinder för säsongen än ...

Vi är redan inne i maj! Så sjukt vad snabbt det går och det är nu mindre än en månad kvar tills jag flyttar hem från Uppsala! Klinikrotationen är slut vilket känns helt galet då den pågått i 1,5 år och man levt i det konstant. Men nu läser vi sista k...