I dag för exakt nio år sedan satte Emilio ner sin hov hos oss för första gången. Tiden går fort, särskilt när man har roligt sägs det. Och mycket roligt har vi haft ihop under dessa åren, och mycket roligt ska vi ha under de, förhoppningsvis mer än nio, kommande åren. Det finns ingen som jag älskar på samma sätt som jag älskar Emilio. Den första egna ponnyn. Den första kärleken. Det är något alldeles speciellt, ett band av vänskap och tillit som har byggts mellan oss. Om det är någon dag som känns tung så är han där och lyser upp den, med de busiga ögonen under den spretiga pannluggen, med den lilla gråa mulen som så gärna vill ha en puss eller ännu hellre; godis.
Jag har världens finaste shettis och det gör mig så otroligt lycklig!