Lång skoldag med mycket håltimmar och sedan ett tråkigt och segt utvecklingssamtal efter det resulterade i att jag inte var hemma förrän vid halv sex i dag. Som tur är vilar alla hästarna så har bara gjort lite läxor och tagit det lugnt. Skrivit inlägget om dressyrtävlingen också, det hittar ni här under.

I morgon blir det uteritt på Diara och troligtvis på Emilio också.

Det var allt jag hade att säga, ses i morgon! ♥☺

LB:1 2015 - 57,14% (160 p)

Det var lugnt sagt en regnig tävling. Det rann som ett vattenfall ner från hjälmen under framridningen, haha. Men Diara var otroligt fin! Trodde hon skulle bli spänd av regnet och streta emot men icke, hon var jättemjuk och formen fixade vi lekande lätt. Essi skulle blivit stolt om hon sett oss, hihi.

Väl inne på banan fick hon skritta runt och nosa lite på transporten som domaren satt i och på det vita dressyrstaketet. Inga större problem. I collectingring var hon lite vaksam för staketet först men fattade ganska snart att det inte var farligt. Dock var det något annat som var väldigt farligt! När vi nästan hade nått kortsidan efter inridningen fick Diara syn på transporten som domaren satt i, denna gång rakt framifrån och det måste sett ut som ett stort krokodilgap i hennes ögon. Så det slog tvärstopp och så fick jag lirka förbi henne. Sedan fortsatte det så; varje gång vi passerade transporten skyggade hon, bröt av, bytte galopp osv. Detta ledde även till att hon blev spänd i många andra programpunkter och inte lyssnade ordentligt. Sen fanns det ju delar som var jättefina men de var inte så många som jag hoppats. Så vi red ut från banan med vad jag under träning här hemma skulle kallat en katastrofritt och som jag troligtvis skulle avbrutit och börjat om. Men det går ju dock inte på tävling, hehe. Istället bara skrattade jag åt min fjantiga lilla sötnos och förstod att sista platsen var vår, precis som väntat. Dock var det lite surt att jag inte trodde att jag skulle bli godkänd ens. När de då ropade ut resultatet 57,14% i högtalarna höll jag på att ramla ur sadeln. Seriöst?! 57% var vad jag chansat på att vi skulle få om allt gick som det skulle, och det gjorde det ju verkligen inte! Därav blev det inte en sista plats utan vi kom näst sist (3:a), med ca 2% över hon som kom sist. Helt plötsligt var jag väldigt nöjd med Diara trots stöket för den livsfarliga transporten! Sen är väl inte dressyrprotokollet det roligaste att läsa för det innehåller en hel del låga poäng men också en del höga på de delar som var riktigt bra (som räddade upp allt) och i vilket fall så är det en guldkälla för utveckling, särskilt domarens fina kommentar längst ner! Och som för att göra dagen ännu lite bättre kommer sekreteraren fram när vi lastar och säger att det var en otroligt fin ponny vi har, att både hon och domaren fastnade för Diara och att hon gärna hade tagit med henne hem till sig om hon fått. Jag skrattade och sa att hon absolut inte var till salu, haha. Det är hon alldeles för fin för! ♥

Med denna tävling i bagaget har jag bevisat för mig själv (och för alla andra förutfattade människor i min närhet) att jag är bra på dressyr också och det känns väldigt skönt. Dessutom har jag kommit underfund med att dressyrtävlingar är roligare än hopptävlingar då det är mindre stressigt eftersom man vet sin starttid samt att det är en trevligare stämning. I hoppningen kan du vinna genom att chansa allt på ett kort och flänga runt banan helt okontrollerat. Antingen går det bra och då får du placering, eller så ligger kanske både du och hästen med brutna ben i en oxer. När man vinner på detta sätt blir det ofta en otrevlig stämning då folk inte tycker att man borde få göra så, en del domare läxar ju t.o.m upp ryttarna efter ritten. I dressyren vinner man inget på att slarva - det finns inga genvägar, och därför blir resultatet mer rättvist. Även om det såklart finns undantag på domare som favoriserar vissa ekipage (det har jag själv råkat ut för).

Ska därför försöka planera in fler dressyrtävlingar i höst men de blir nog väldigt få tyvärr, dels för att utbudet är väldigt litet men främst för att jag prioriterar hopptävlingarna framför och de är ganska många. Men vi får se hur det blir. Nästa helg ska vi ju iaf hoppa en LC i Tranås och då ska jag våga rida lite snabbare och snävare (utan att det blir som i exemplet här uppe, hehe, men det är nog ingen risk) och förhoppningsvis äntligen få en placering. Men man vet ju aldrig vad som händer, hittils har vi ju alltid haft ödet mot oss. De två tävlingar vi varit dubbelnollor i har många varit felfria med bättre tider. De två tävlingar då de reste en högtalare bakom sista i omhoppningen resp. vi petade en bom i grunden har det räckt med att vara felfri för att få placering. Grrr. Det får mig bara ännu mer taggad!!!

Några bilder från tävlingen: