Precis som det står i rubriken så gjorde jag min tredje avramling på Diara i dag, och den första som jag gjort i skogen. Det var hela familjen som var ute på tur, och Amanda på Emilio.

Vi hade travat upp för Finnerydsbacken och de andra skulle fortsätta i trav fram till korsningen medan jag och Diara skulle skritta ner och ta en gång upp i galopp också. Men precis när vi började skritta nedför backen kom Victoria och hennes familj i full galopp uppför den. Då blev Diara helt överladdad och började stegra sig och konstra så jag valde att galoppera efter de andra istället för att försöka skritta ner, även att Victoria och dem hade sett mig och började bromsa igen.

Och de första metrarna var galoppen hyfsat samlad men sen gick det fortare och fortare igen och även om det inte var helt okontrollerat, som tidigare gånger, så gick det ju lite väl fort. Så när jag började närma mig övriga i gänget ropade jag typ "Vi kommer i full galopp här nu och jag kan inte stanna så akta er!". Det gick väl lite siochsådär med det. Amanda fick inte undan Emilio som blev jättesur när vi kom och jag och Diara fick ett bakben efter oss som gjorde att vi studsade ner i det ca 1 dm djupa diket och upp igen. Pappa höll undan Zorro men mamma kom på den (dumma) idén att ställa Kiwi tvärs över vägen för att stanna Diara. Det var jag ju inte alls med på för jag ropade ju för att alla skulle akta så att jag kunde stanna henne längre fram sen (vilket borde gått lättare eftersom hon knappast vill springa ifrån de andra pållarna), så när hon istället fick tvärnita in i Kiwi så dök jag över huvudet på henne och fick både jacka och ridbyxor härligt leriga. Men det gick bra, jag kände sekunden innan att jag skulle ramla och hann förbereda både hur jag skulle landa och att jag skulle hålla kvar tyglen.

När Victoria och hennes familj kom fram till oss höll jag på att sadla om då sadeln glidit och de bad så hemskt mycket om ursäkt, och jag - ja, jag skrattade bara.

På vägen hem var Diara allt annat än lugn, särskilt i galopperna, haha. Den som bev mest skakad av detta var nog Amanda, hon satt helt stel på Emilio, livrädd att han skulle göra samma sak, haha. Och minst skakad var nog jag, som bara tyckte att det var roligt. Är man helt normal tro...?

Så det blev en lång story i dag, i morgon har jag tänkt att vi ska göra samma sak igen (förutom avramlingen) och då får vi förhoppningsvis inte möte i backen. ;)

Nu väntar plugg resten av kvällen och sedan mello. Har inga större förhoppningar på startfältet men det är typ tradition att kolla iaf, haha.

Ha en bra lördag! ♥

Bild från första ridphotoshooten på oss, i maj 2014:

China var riktigt, riktigt pigg i dag. Det var bara jag och Camilla som red och hon ville ständigt galoppera om Cassino så jag fick ta förhållningar. Hon är så söt när hon pinnar på med sina små ben, då känns hon verkligen som en ponny.

Vi red den långa rundan och i dag var det inga problem att passera vägen även att vi var sist, finaste China. ♥

Medan jag väntade på att bli hämtad gjorde jag iordning Maja åt Camilla medan hon mockade. Majsan var jättemysig och gosig. ♥

I mon ska vi rida igen, får se om China är lika taggad då, hehe.

Gammal bild: