I dag var det "kärt återseende" när jag skulle rida Emilio en sväng i skogen ihop med mamma och Kiwi. Jag hade nämligen inte ridit honom själv sen vår photoshoot på fältet den 24 oktober, alltså snart 2 veckor sen. Under tiden har Amanda ridit honom några gånger och så har han longerats 3. Så går det när matte har ont om tid, hehe...

Men i dag var jag back om him! Han var inte direkt pigg men ptminstone lydig, dvs. att han gick fram ordentligt för skänkeln istället för att sega och strunta i den. Mn särskilt frivilligt var det inte...

Diara vilade ju i dag och i mon ska hon ridas en sväng i skogen innan lördagens tävling i Jönköping. Det blir årets sista lokala för oss, tagga, tagga!

Ska fixa ett tidsinställt på höstbilderna med Wilma (som nu är färdig redigerade) som kommer upp på bloggen under förmiddagen i mon - så glöm inte att kika in! :D

Godmorgon! Sovit gott? Jag glömde att blogga i går och somnade istället, hehe. Men skriver om dressyrpasset nu istället då:

I början var Diara inte alls med på notera. Hon hängde på bettet och tog inte min innerskänkel ordentligt. Jag kände att jag inte kunde få henne att lossna så backade ett steg för att försöka lösa det på en mer grundläggande nivå. Så jag jobbade små serpentiner och massor av övergångar tills hon verkligen var på bakändan och då mjuknade hon i handen och blev jättefin! Väl i en ordentlig form red jag mycket ökningar och minskningar med henne för att stärka upp henne. Ökningarna är ju vår starka sida så de är roligast att göra, hihi. Avslutade med att rida LB:1 och det gjorde hon i en stabil form och var jätteduktig!
Så ett bra pass men det märktes att det var ett bra tag sen vi red ett riktigt dressyrpass. Men jag lyckades lösa "knuten" och det är det viktigaste! Hon var ju superfin i slutet!