Jag orkar inte ens säga hej...

Detta kunde varit en bra måndag; alla rätt på fysikprovet, lite sol och mysigt pepparkaksbak hos mormor och morfar. Och faktum är att det var en bra måndag, ända tills pappa påväg hem från mormor och morfar berättade att Diara var skadad. Hela min värld raserade på några få sekunder. Det är inte en jättejätteallvarlig skada, men fortfarande inget bra. Troligtvis har Emilio sparkat henne i hagen under förmiddagen för när mamma skulle lunchfodra hästarna hade hon ett blodigt sår ända in till benet på sitt ena bakben. Så veterinären fick komma ut, sy och bandagera. Behandlingen kommer nu vara vila i en månad, på box fram till helgen och sedan i sjukhage ihop med lite medicamenter. Förhoppningsvis kommer hon kunna skrittas igång sedan, om inga komplikationer uppstår.

Självklart är det otroligt surt då jag inte kan sätta igång henne under jullovet som jag tänkt, inte kan rida lucia på henne på lördag men främst för att det kan uppstå komplikationer som gör detta sår till något mycket allvarligare.

Men ska man ändå försöka tänka lite positivt, vilket för tillfället inte är särskilt lätt, så är det väl bättre att det hände nu då det egentligen bara förlänger vintervilan 2 veckor, än att det skulle hänt typ en vecka innan NF-mästerskapen i sommar. Dessutom är det ju inga flugor som irriterar såret nu på vintern.

Nackdelen med att ha broddade hästar ihop i hagen, men samtidigt måste de ju få vara hästar...

Älskade Diara ♥♥♥

Pepparkaksbak... ♥