Ja, vad händer egentligen?! Får vi äntligen lite tur? Det verkar ju så iaf, jag ska förklara:

Som jag skrev i onsdags så kom det ju snö. Det snöade hela natten men inte så mycket tack och lov. Det var nog max 5 cm på morgonen och till min stora glädje smälte byvägen av igen under dagen tack vare de tre plusgarderna.

MEN som om inte det vore nog så snöade det natten till i dag, och det därimot var inte lite snö. Det var i minst 3 dm snö som jag pulsade upp till bussen i morse medan det fortfarande snöade, och hoppet om ridhuset var nästan borta. Men till min stora förvåning och glädje hade dagens tre plusgrader faktiskt tagit kol även på denna snöomgången trots att det var så mycket och när jag gick hem från bussen var byvägen bar igen! Kan ni fatta glädjen!? Det betyder ju att vi faktiskt kommer iväg till ridhuset i mon iaf!

Och som om inte det räckte för att göra min fredag bra så bjöd Diara mig på en kort men magisk upplevelse. Vi red en sväng i skogen och hon var helt crazy, pälslös och allt. Till större delen låg hon på bettet och for åt alla möjliga håll för att komma undan martingalen och få rusa iväg. Men på en utav raksträckorna tänkte jag lite halvt skepiskt att jag skulle jobba henne i galoppen. Att det var en skeptisk tanke berodde på att jag försökt ganska många gånger tidigare under rundan men då hade jag inte lyckats få henne att bromsa upp sig tillräckligt. Men denna gången lyckades jag få igenom min förhållning så att hon bromsade upp och jag kunde rida fram bettet istället för att hon redan låg där. Då helt plötsligt, på ett ögonblick, så var hon där! Ryggen välvde upp och bakbenen trampade under jättefint. Galoppen var rund och samlad och jag hade kunnat släppa tyglarna helt för hon hängde inte i dem det allra minsta utan bar sig själv. Där gick hon hela galoppen och när jag sedan bröt av till trav fortsatte hon gå i den bäriga formen! Helt sjukt vilken magisk känsla - jag tror aldrig att hon har gått så fint utan jag har alltid haft något i handen. Att hon bar sig själv till 100% det var en märklig men underbar känsla. Det går faktiskt att få det riktigt, riktigt bra och nu ska vi minsann klara av det även på banan. Där är ju där hon ska gå!

Sen var det ju inte marsipantårta bara för det för nästa galopp, då jag tänkte mig en upprepning av detta, drog hon bara som en galning igen och jag fick inte igenom en ända förhållning. Så ja, det är en bit kvar tills den formen är vardag, lugnt sagt.

I mon har jag planerat dressyr & markarbete i ridhuset. Hoppningen sparar vi till första hoppträningen som blir på tisdag om det inte komma massa ny snö (som det ska göra) som inte smälter undan så att vi inte kommer upp för backen men det hoppas jag verkligen inte!

Och ni då? Hur har eran fredag varit? Lika bra som min? ♥

Bilder på Diara från i dag (ni får ursäkta att hon ser så tjurig ut på de tre första bilderna men lyckades inte få fram öronen på henne hur jag än bar mig åt...):