Nostalgisk som jag är kände jag mig tvungen att ta upp denna "stora" sak här på bloggen. I dag skrev jag ut Emilios anteckningsbok, dvs. den bok där jag skriver om alla gånger jag rider Emilio osv. En liten loggbok kan man väl säga att det är. Första anteckningen gjorde jag 17 oktober 2010 och i dag, 11 mars 2016, använde jag den sista raden. Nu är boken full med allt ifrån dressyr, hoppning, uteritter, andra galna saker och även träningar och tävlingar om man bläddrar tillbaka till de tidiga åren. Vilken resa vi har gjort tillsammans - och förhoppningsvis har vi många år kvar även om det kommer i en ny bok.

Framsidan av boken:

En något barnslig "presentationssida" men ni får tänka på att jag bara var 10 då: 

Såhär började det...

...och här satte jag sista punkten i dag:

Detta blir antagligen den nya boken. Jag är inte helt nöjd med den då den känns lite opersonlig så ska se om jag hittar nåt bättre i Ullared framme i vår men den får duga sålänge:

Redo för nya äventyr:

Så nu sitter jag här, med 5½ år av Emilio i min hand, tänker tillbaka och inser vilken otrolig shettis jag har. Jag älskar honom så grymt mycket. Varje bokstav i denna slitna & utskrivna boken står för min kärlek till denna fantastiska ponny, för den som alltid har betytt, och alltid kommer betyda, allra mest för mig, och för den kärlek som han ger mig tillbaka varje dag.

Så Emilio, en fråga bara, vad vore jag utan dig...?  ♥

I dag slutade jag redan strax innan ett efter att jag skrivit svenskaprovet och direkt när jag kom hem drog jag och mamma ut i skogen på Emilio och Kiwi i det härliga vädret. Red i vårjackan för solen värmde faktiskt väldigt mycket. Vi red en annan sväng än i vanliga fall och hoppade över de små terränghinder som fanns på stigen där. Emilio var inte jättemotiverad men hoppade fint ändå och Kiwi var övermotiverad och hoppade som en galning, i vanlig ordning. Så sammanfattat kan man säga att jag gasade och Emilio bromasade, Kiwi gasade och mamma bromsade. Det var tur vi inte bytte häst, då hade det gått hur vilt som helst för mig och Kiwi, haha. Men det var iaf kul omväxling att hoppa lite ute i terrängen och jag önskar att vi hade en riktig terrängbana och inte bara små pinnar över en stig som inte har några bra ridvägar till sig (det är därför vi nästan aldrig rider där).

I mon ska vi till ridhuset med Diara och det blir lite dressyr då vi ska hoppträna på tisdag. På söndag har jag tänkt hoppa över terränghindren med henne också men rida en längre runda så att man passera denna stigen på hemvägen. Då kan jag lova att jag kommer sitta på en mer motiverad häst som tycker det är exakt lika roligt som jag tycker, haha.

Ha en grym fredagskväll! ♥

Min älskling: