Veckans mest efterlängtade kväll är här och det vankas äntligen helg! I dag har jag ridit Diara i skogen. Det blev den vanliga korta rundan eftersom regnet hängde i luften men jag kompenserade det med ett högt tempo så att hon ändå fick röra sig ordentligt inför morgondagens tävling. I början var hon tittig och lite småseg men efter första galoppen var den vanliga galna hästen tillbaka och det var fullt ös. Älskar verkligen hästar där en pytteliten skänkel kan resultera i full galopp. Den energin, känsligheten och framförallt arbetsviljan som de hästarna har är en gåva från gudarna ;) och som man måste ta vara på. Sen kan väl denna känsligheten och energin överskugga arbetsviljan ibland under dressyrpassen då vi flyger åt alla möjliga håll, haha. Hm, detta är en avancerad vetskap. :P
Vi klarade oss faktiskt undan med bara lite regnstänk och när jag sedan mockade Emilios hage så trängde till och med solen igenom molnen en kort stund. Det, tillsammans med vetskapen om att det är fredag, tävling i morgon och så några pussar på Emilios underbara mule dämpade faktiskt min ångest inför det enorma andra världskriget prov som vi har nästa vecka litegrann.
Dagens lärdom utifrån detta:
Fredag är en bra dag!

I dag, efters skolan, stack jag och mamma ut på en liten skogstur på Emilio och Kiwi. Emilio var piggare i dag när vi hade sällskap, det tycker han är roligare. Olyckligtvis trampade Kiwi av sig en sko, får hoppas att Camilla kan komma upp och fixa den någon dag.

Nu i kväll har jag pluggat lite engelska inför grammatikförhöret i morgon. Hatar verkligen grammatik, jag menar, var är logiken? Iaf, i morgon kommer jag förhoppningsvis hem tidigt och då ska Diara ridas en än så länge obestämd runda i skogen inför lördagens tävling och sen blir det lite fredagsmys som vanligt.

Vi hörs i morgon! ♥

Gammal bild:

Hej allihop! Hann inte blogga i går så här kommer en kort sammanfattnig om vad jag gjorde då:

Efter skolan red jag både Emilio och Diara i skogen. Emilio var verkligen inte på humör; segade och formligen drog fötterna efter sig. Grr, tur att han är söt! Diara var också seg i början, eller hon är ju egentligen inte seg utan bara väldigt tittig när hon är ute i skogen själv men effekten blir ju den samma. Skillnaden är väl att hon är vaket seg (har koll på allt i omgivningen) medan Emilio är sovande seg (har bara koll på närmaste ätbara sak). Men som vanligt så piggnade Diara till när vi kommit en bit och då hade jag motsatta problem istället, haha. Det problemet föredrar jag. Så man kan säga att det var ett riktigt skolboksexempel på uteritt ensam med Diara, haha.

Det hände en annan rolig grej i går också som jag inte kan låta bli att skriva om. Jag åt lunch i skolan vid 11 och sen var jag inte hungrig när jag kom hem vid 16 så gick direkt ut till stallet. (Nu kommer det konstiga!!!) Kom in igen vid halv 20 och var fortfarande inte hungrig. Inte ens när jag åt var jag hungrig! 8,5 timmar utan mat och jag var inte ens det minsta hungrig! Hur sjukt?!? Jag som alltid brukar va hungrig, haha.

I dag har jag hoppat lite med Diara, har inte gjort det sen tävlingen i Aneby för tre veckor sedan så det var ju dax nu inför helgens tävling. Tränade mycket omhoppningssvängar med hjälp av övningen Snurran som ni säkert känner till. Den är typ som Klockan fast i mitten på banan och alla hinder står mot varandra i mitten (se bild här under). Diara var jättefin, hoppade i alla lägen även när vi kom jätte jätte fel. Längtar såååå tills jag lärt mig att se avstånden så att hon inte behöver kompensera så mycket hela tiden. Märkte även att de två veckorna med intensivt dressyrarbete verkligen gett resultat. Formen var jättefin både i uppvärmningen och när jag travade av henne. Finaste ponnyn!

Bild på övningen "Snurran":

 

I morgon vilar Diara och jag och Emilio ska ut på lite skogspartaj som vanligt. Förhoppningsvis är han piggare än i går. Om inte annat får han väl lite draghjälp av Kiwi som troligtvis ska följa med, han segar ju som mest när vi rider den vanliga tråkiga rundan själva.
Och så länge, sov gott i natt!

Lång skoldag med mycket håltimmar och sedan ett tråkigt och segt utvecklingssamtal efter det resulterade i att jag inte var hemma förrän vid halv sex i dag. Som tur är vilar alla hästarna så har bara gjort lite läxor och tagit det lugnt. Skrivit inlägget om dressyrtävlingen också, det hittar ni här under.

I morgon blir det uteritt på Diara och troligtvis på Emilio också.

Det var allt jag hade att säga, ses i morgon! ♥☺

LB:1 2015 - 57,14% (160 p)

Det var lugnt sagt en regnig tävling. Det rann som ett vattenfall ner från hjälmen under framridningen, haha. Men Diara var otroligt fin! Trodde hon skulle bli spänd av regnet och streta emot men icke, hon var jättemjuk och formen fixade vi lekande lätt. Essi skulle blivit stolt om hon sett oss, hihi.

Väl inne på banan fick hon skritta runt och nosa lite på transporten som domaren satt i och på det vita dressyrstaketet. Inga större problem. I collectingring var hon lite vaksam för staketet först men fattade ganska snart att det inte var farligt. Dock var det något annat som var väldigt farligt! När vi nästan hade nått kortsidan efter inridningen fick Diara syn på transporten som domaren satt i, denna gång rakt framifrån och det måste sett ut som ett stort krokodilgap i hennes ögon. Så det slog tvärstopp och så fick jag lirka förbi henne. Sedan fortsatte det så; varje gång vi passerade transporten skyggade hon, bröt av, bytte galopp osv. Detta ledde även till att hon blev spänd i många andra programpunkter och inte lyssnade ordentligt. Sen fanns det ju delar som var jättefina men de var inte så många som jag hoppats. Så vi red ut från banan med vad jag under träning här hemma skulle kallat en katastrofritt och som jag troligtvis skulle avbrutit och börjat om. Men det går ju dock inte på tävling, hehe. Istället bara skrattade jag åt min fjantiga lilla sötnos och förstod att sista platsen var vår, precis som väntat. Dock var det lite surt att jag inte trodde att jag skulle bli godkänd ens. När de då ropade ut resultatet 57,14% i högtalarna höll jag på att ramla ur sadeln. Seriöst?! 57% var vad jag chansat på att vi skulle få om allt gick som det skulle, och det gjorde det ju verkligen inte! Därav blev det inte en sista plats utan vi kom näst sist (3:a), med ca 2% över hon som kom sist. Helt plötsligt var jag väldigt nöjd med Diara trots stöket för den livsfarliga transporten! Sen är väl inte dressyrprotokollet det roligaste att läsa för det innehåller en hel del låga poäng men också en del höga på de delar som var riktigt bra (som räddade upp allt) och i vilket fall så är det en guldkälla för utveckling, särskilt domarens fina kommentar längst ner! Och som för att göra dagen ännu lite bättre kommer sekreteraren fram när vi lastar och säger att det var en otroligt fin ponny vi har, att både hon och domaren fastnade för Diara och att hon gärna hade tagit med henne hem till sig om hon fått. Jag skrattade och sa att hon absolut inte var till salu, haha. Det är hon alldeles för fin för! ♥

Med denna tävling i bagaget har jag bevisat för mig själv (och för alla andra förutfattade människor i min närhet) att jag är bra på dressyr också och det känns väldigt skönt. Dessutom har jag kommit underfund med att dressyrtävlingar är roligare än hopptävlingar då det är mindre stressigt eftersom man vet sin starttid samt att det är en trevligare stämning. I hoppningen kan du vinna genom att chansa allt på ett kort och flänga runt banan helt okontrollerat. Antingen går det bra och då får du placering, eller så ligger kanske både du och hästen med brutna ben i en oxer. När man vinner på detta sätt blir det ofta en otrevlig stämning då folk inte tycker att man borde få göra så, en del domare läxar ju t.o.m upp ryttarna efter ritten. I dressyren vinner man inget på att slarva - det finns inga genvägar, och därför blir resultatet mer rättvist. Även om det såklart finns undantag på domare som favoriserar vissa ekipage (det har jag själv råkat ut för).

Ska därför försöka planera in fler dressyrtävlingar i höst men de blir nog väldigt få tyvärr, dels för att utbudet är väldigt litet men främst för att jag prioriterar hopptävlingarna framför och de är ganska många. Men vi får se hur det blir. Nästa helg ska vi ju iaf hoppa en LC i Tranås och då ska jag våga rida lite snabbare och snävare (utan att det blir som i exemplet här uppe, hehe, men det är nog ingen risk) och förhoppningsvis äntligen få en placering. Men man vet ju aldrig vad som händer, hittils har vi ju alltid haft ödet mot oss. De två tävlingar vi varit dubbelnollor i har många varit felfria med bättre tider. De två tävlingar då de reste en högtalare bakom sista i omhoppningen resp. vi petade en bom i grunden har det räckt med att vara felfri för att få placering. Grrr. Det får mig bara ännu mer taggad!!!

Några bilder från tävlingen:

Hej! Hoppas att ni alla haft en trevlig helg med mindre regn än min. Förstår att några av er kanske är nyfikna på dressyrresultatet...? Har inte hunnit skriva ngt om det nu i helgen då jag har haft massor med andra grejer att fixa men det gick ganska bra. Diara strulade lite då hon tyckte transporten som domaren satt i var väldigt läskig men vi fick trots allt förvånande bra procent vilket tyder på att det som var bra var riktigt bra! Mer om dressyren kommer som vanligt i ett tävlingsinlägg som jag förhoppningsvis hinner skriva i morgon. Vill även passa på att tacka för de uppmuntrande och påhejande kommentarer jag fick på morgonen, de lyfter en faktiskt otroligt mycket.
I dag har jag ridit båda mina pållar i regnet. Diara fick sadelskydd och på Emilio körde jag barbacka. Diara var faktiskt inte sådär pigg som hon brukar efter en tävling och jag tror faktiskt att alla dressyrpass nu senaste veckorna har varit lite jobbiga, men de har verkligen gett resultat! Tror därför att joggingpasset i skogen i dag verkligen var nyttigt och sen en vila i morgon på det. Kommande vecka är det ju hoppning som gäller igen!
Emilio gick en lite längre runda och han busade på ganska så bra. Vågade mig på en galopp på fältet på hemvägen och jag satt faktiskt kvar, hihi.

Har under eftermiddagen även kikat runt på massa träns och försökt bestämma mig för om jag ska behålla mitt "drömträns", som inte var mitt drömträns. Velar kring det just för att jag inte har hittat ett ända träns som är snyggare än det jag har beställt, även att det inte var lika fint i verkligheten. Så kanske kommer jag ändå att behålla det, bara för att jag kanske aldrig kommer hitta något bättre. Mycket kansken hit och dit, hatar verkligen beslutsångest... Och hur ser då mitt riktiga idealträns ut? Jo, precis som Kiwis! Köp ett sånt då, tänker ni. Problemet är dock att det tränset är typ 10-20 år gammalt och finns inte direkt i lager längre, hehe. Vet inte ens vilket märke det är eller vad det heter, tyvärr. Kiwis träns:

I morgon vilar alla hästar och jag har utvecklingssamtal efter skolan, bläää. Sen rullar veckan på igen, helgerna är alldeles för korta. Men är jättetaggad för hopptävlingen nästa helg - vill få en placering snart nu!
Såhär ser förresten transportskydden, jag beställde samtidigt som tränset, ut. Bilden är tagen inne i transporten så ingen succé direkt men man ser ju på ett ungefär...

Så får ni även två bilder från dressyrtävlingen att gotta i er tills jag skriver inlägget om det. Vad tycks om vår dressyroutfit? Schabraket är sponsrat av Hööks (www.hooks.se).

I dag red jag igenom Diara på banan inför morgondagens dressyrtävling. Jag red inte särskilt hårt utan kände mest igenom de olika momenten. Halterna var faktiskt helt okej, hon står inte helt stilla och definitivt inte i form men hon stod ändå mer stilla än vad hon brukar. Skritten var som vanligt, hyfsat fin men med dålig framåtbjudning (tur att programmet innehåller minimalt med skritt), traven var jättefin och galoppen var tummen ner. Hon bar inte upp sig ordentligt utan hängde mer i handen på mig. Vet inte riktigt vad som har hänt med den eftersom det alltid var vår starka sida innan. Essi tror ju att det beror på att hon inte riktigt orkar bära sig i den riktiga formen och då bryter sig loss helt istället för att gå i unghästformen där hon fick gå innan. Avslutade med att rida programmet två gånger, första gången var inte bra då jag retade upp mig när hon inte lyssnade (är alltid lättare att reta upp sig när man är förkyld) medans andra gången blev mycket bättre. Stort plus för travökningarna, där kan vi nog känna in sjuorna, hehe. Beroende på hur hård domaren är såklart.

Det konstiga är att jag inte är ett dugg nervös, bara förväntansfull. Det beror väl antagligen på att jag tror att jag kommer komma sist då dressyr inte är min grej. Kommer jag nästsist (3:a) så är jag jättenöjd men egentligen så tävlar jag inte mot de andra utan mot mig själv. Jag har alltid haft svårare för dressyren och i morgon ska jag banne mig visa att jag också kan! Om jag så rider på 55% eller på 60% så är det inte det viktiga. Det viktiga är att jag är nöjd med min ritt. Sedan vill jag ju såklart komma över godkänd som är 55, men det tror jag nog att vi gör om Diara inte beteer sig annorlunda på annan plats med vita dressyrstaket osv. Vi är så taggade att få visa upp vår dressyroutfit som tyvärr inte är helt komplett ännu... Tränset kom ju i dag och, ja, vad ska man säga - det såg inte ut som på bilden! Spännerna var i annan färg och nosgrimman hade en konstig form m.m Så det var det drömtränset... Blääääää! I morgon rider jag därför med mitt hemmaträns med hjärtan på, lite barnsligt egentligen men I don't care.... Grrr....

Vi badade Diara i kväll också, så nu är hon ren och fin. ♥

Vi hörs i morgon men resultatet, spännande!

Hjärttränset:

Dagens ridning gick jättebra. Satte upp några mini hinder i skogen som jag hoppade över med båda hästarna. Diara hoppade för första gången sen förra tävlingen för två veckor sedan. Vi har ju satsat allt på dressyren nu det senaste. Hon tyckte det var superkul att få hoppa lite, full fart mot hindren, haha. Jag och Victoria hade jättekul, alltid lika trevligt med sällskap. Sällskapet under ritt två var ju pappa istället och det roligaste med att rida med honom och Zorro är att Zorro och Emilio tävlar mot varandra hela tiden, hihi. Då får jag lite hjälp på traven med farten. Emilio tyckte också att det var jättekul att hoppa och busade på för fullt.

I morgon ska jag rida igenom ett lättare dressyrpass med Diara och så ska hon badas inför lördag. Har kännt mig lite krasslig hela kvällen; fryser och har ont i halsen. Vore ju typiskt om man skulle dra på sig någon dunderförkylning eller ännu värre, feber nu inför dressyrtävlingen och inte att förglömma, hopptävlingen nästa helg! Så nu ska jag sooooova ihop med min värmekudde och hoppas att jag känner mig bättre i morgon även om jag inte tror det... Jag är verkligen en optimistisk människa!