Gårdagens träning var verkligen givande. Först fick jag jobba igenom henne riktigt ordentligt på stora mittvolten genom ökningar, minskningar, öppnor och slutor. Hela tiden med små kommentarer här och var om vad som skulle rättas till, det är vad jag gillar bäst med Essi, hon lämnar verkligen inget åt slumpen. I höger varv ville Diara gärna glida ut med rumpan så fick ständigt peta in den och att hålla koll på allt samtidigt fick det att gå runt i huvudet på mig, haha. Men voltarbetet i alla gångarter gav verkligen resultat för hon blev mycket finare. Efter det red jag upp programmet för Essi och hon hade en liten lapp där hon antecknade poäng. Vi fick mest 6or och 7or och hennes hypotes var ca 60%, något som förvånade mig. Trodde typ max 55, eftersom det inte alls gick lika bra som i söndags. Men det kanske betyder att jag har chans på mer än 60% om jag bara får till det lika bra som i söndags. Å andra sidan så är ju Essi lite "hemmablind" på oss och ger kanske därför lite bättre än vad en domare som aldrig sett oss innan gör... Mycket funderingar kring det där, haha.
Vi avslutade med ytterligare lite voltarbete, Diara var inte riktigt där vi ville ha henne. Hon hängde sig gärna i handen så fick kämpa mig genomsvettig innan hon släppte och efteråt kom huvudvärken som ett brev på posten, haha. Känns verkligen skönt att ha detta pass i bagaget inför lördag.

Just nu sitter jag i bussen påväg hem från skolan. Var inne en sväng på bibblan och det blev det klassiska "gå in och lämna tillbaka en bok, kom ut och ha lånat tre nya" syndromet. När jag kommer hem ska jag rida Diara en kortare sväng i skogen ihop med Victoria och Dora och hon ska även rida upp LC:1 för mig och så får jag leka expert, hehe. Får se hur det går... Sen ska jag rida Emilio ihop med pappa och Zorro. Kvällen avrundas sedan med veckans två sista läxor. Får se om jag hinner blogga ngt i kväll oxå, kramizar sålänge.

I dag för exakt nio år sedan satte Emilio ner sin hov hos oss för första gången. Tiden går fort, särskilt när man har roligt sägs det. Och mycket roligt har vi haft ihop under dessa åren, och mycket roligt ska vi ha under de, förhoppningsvis mer än nio, kommande åren. Det finns ingen som jag älskar på samma sätt som jag älskar Emilio. Den första egna ponnyn. Den första kärleken. Det är något alldeles speciellt, ett band av vänskap och tillit som har byggts mellan oss. Om det är någon dag som känns tung så är han där och lyser upp den, med de busiga ögonen under den spretiga pannluggen, med den lilla gråa mulen som så gärna vill ha en puss eller ännu hellre; godis.
Jag har världens finaste shettis och det gör mig så otroligt lycklig!

Godkväll allihopa, haha. Detta får bli ett kortfattat inlägg om i dag & i går. I går så kunde jag nämligen inte blogga för surfen här hemma var slut och den på mobilen var nästan slut så ville inte slösa med den. Men jag och mamma red iaf ut en liten sväng i skogen i duggregnet. Jag körde barbacka vilket gjorde det dubbelt så svårt att hålla tillbaka min överpigga ponny. Var får hon all energi ifrån alltså?!? Så det blev mycket förhållningar men massor av bra balansträning också, haha. Dessutom så kan man ju inte ha martingal när man inte har sadel, ups... Tur att jag gillar utmaningar. ;)
I dag vilade alla hästarna och i morgon ska jag och Diara dressyrträna för Essi inför helgens tävling, en riktig dressyrvecka med andra ord. Det blir dessutom vår dressyrtävlingsdebut ihop - spännande!

I går så beställde jag förresten mitt drömträns + transportskydd då jag inte var helt nöjd med de andra som vi köpte. Hoppas, hoppas, hoppas att tränset hinner komma till tävlingen! Tänkte skriva mer om dessa inköp i ett annat inlägg när jag hinner. ;)

Översta bilden hittade jag på fb, tyckte att den var lite rolig...
Understa bilden visar den mysiga och lummiga stigen som jag och min kompis gick på när vi orienterade i dag på idrotten och nästan gick vilse, hehe...