Puh! Äntligen har jag "landat" här hemma. Denna dagen har minst sagt varit fullproppad men har haft väldigt kul och att se Diara ute i hagen igen, även om det bara är en sjukhage, gör att det känns mycket bättre. Såhär har min dag sett ut:

Jag gick upp strax innan halv 7, fodrade hästarna & kissade och bajsade Wilma. Sen åt hela familjen frukost ihop innan vi splittrades åt olika håll. För mig bar det självklart av ut till stallet. Jag borstade alla hästarna på en gång istället för mellan ridningarna då jag väntade på att det skulle ljusna tillräckligt för att jag skulle kunna ge mig ut i skogen på Stangen.

Halv 9 var klockan när jag gav mig iväg på en något morgontrött Emilio. Han var allmänt seg hela ridturen och inte alls sådär busig som jag hoppats på.

Nästa häst på tur var finaste Kiwan. Det var jättesmidigt att bara sadla och tränsa när Emilio var utsläppt. Kiwi red jag ett dressyrpass med och mamma agerade lite tränare då hon kan Kiwi väldigt bra. Jag fick jobba väldigt mycket med att hon skulle ta min innerskänkel och faktiskt forma sig runt den. Men när jag fick igenom det var hon jättejättefin. Även i galoppen där hon extra mycket vill öka. För det är just det som är problemet med Kiwi; att hon vill öka hela tiden. Det går fortare och fortare om man inte gör upprepande förhållningar i yttertygeln. Kunde såklart inte hålla mig från att avsluta med att hoppa över de små hindrena som stod kvar sen jag hoppade Emilio igår. Full fart blev det, på Kiwis vanliga vis, men hon var mer reglerbar än hon brukar va tack vare det grundliga dressyrarbetet innan. Bästa Kiwan.♥

Och vet ni vad? Jag var faktiskt färdig en halvtimme innan Victoria skulle komma! Så jag kunde sadla och tränsa Zorro i lugn och ro samt fixa lite andra småsaker. Och påtal om Zorro... Nja, dressyrpasset gick inte särskilt bra. Han var så sjukt seg så att det fanns inte. Det spelade ingen roll hur arg jag blev eller vad jag gjorde. Usch vad frustrerande det är! Så skritten var ok, traven (som brukar vara hans starka sida) var katastrof medans galoppen (det som brukar vara svårast) var jättefin! Där trampade han under sig ordentligt och då blev även tempot högre. Tog även några småskutt och det gick bra.

När jag sedan joggat och ätit lite så gick jag över till Victoria. Vi bytte julklappar (eller rättare sagt Schleichhästar då vi köpte två var till varandra), fikade hos hennes mormor (jättemysigt) och lite annat. Sen följde hon mig hem.

Nu ikväll bytte vi Diaras bandage igen och sårt såg fint ut. Det klabbar lite fortfarande men ingen rinnande vätska längre och nästan alla stygnen har släppt. Hoppas, hoppas, hoppas att allt blir bra nu!

I morgon väntar sista hela skoldagen och sen avslutningen på tisdag. Tyckte att vi kunde fått sluta i fredags men nopp, tydligen inte. Får tagga att det är julafton och fyra dagar, något som jag absolut inte kan förstå! Kan ni?

Två bilder från i dag. Nr 1 från min joggingtur, nr 2 på när Diara äter sitt lunchhö. Visst är det skönt att se henne ute i hagen igen?!

 

Alvis

20 december 2015 22:15

Hej! VIlken jättesöt och läsvärd blogg du har, Verkligen! :)

Kika gärna in på min blogg och lämna en kommentar eller två.

Vem vet, min blogg kanske är något i din smak? SE DEN GÄRNA!!

Ha en bra dag, Kram! ^^

http://PeaceOfLove.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var så galet somrigt i morse! Soligt och varmt och otroliga dofter från alla blommande träd. Jag och Diara var ute på en ridtur. Dagen till ära blev det en av Emilios standard rundor och var så mysigt men samtidigt väldigt mycket minnen ...

Emilios födelsedag i dag och tankarna går lite extra till honom ...

I morse red jag Diara en lugnare tur i skogen och hon var pigg och fin.Utöver det har jag bara pluggat hela dagen. Nästan en skam med tanke på att det var värsta sommarvädret ute med sol och 22 grader. Men plugget måste som vanligt alltid prioriteras...

I dag blev det lite hoppning med Diara. Hon kändes väldigt fin i traven under framridningen, galoppen var lite knackigare som vanligt. Vi hoppade inget avancerat utan bara ett räcke på varje långsida då vi inte tagit ut övriga hinder för säsongen än ...

Vi är redan inne i maj! Så sjukt vad snabbt det går och det är nu mindre än en månad kvar tills jag flyttar hem från Uppsala! Klinikrotationen är slut vilket känns helt galet då den pågått i 1,5 år och man levt i det konstant. Men nu läser vi sista k...