Dagens skrittur var fruktansvärd. Det var drygt 15 minus och mina fingrar var så kalla så att det gjorde något sanslöst ont i dem. Det var en befrielse sen när jag tappade känseln i några utav dem, men självklart inte alla, det hade väl varit för behagligt.När jag sedan spolade varmvatten på händerna i samband med att jag tvättade bettet så fick jag en sprängande värk i fingrarna så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Usch!

Diara skötte sig fint iaf, skrittade hela rundan. När vi hade borstat av hästarna så valde vi att ta in Emilio och Zorro också, även att klockan bara var fyra. Men de står ju liksom bara och väntar på att få komma in i vilket fall och då har de det varmare och skönare inne i stallet.

Och då kan man ju fråga sig; tappar man motivationen såna här dagar?

Jag vet inte hur det är med er men jag tycker man kan se frågan ur två vinklar. Motivationen i form av att vilja utvecklas i ridningen, debutera LB, starta i NF-mästerskapen och alla andra målen jag satt upp för i år tappar jag absolut inte. De kan vara bra pepp även såna här dagar.

Men sen kan jag ju inte påstå att jag tycker det är roligt att skritta ut i skogen och uthärda tortyr i form av kyla en dag som denna, med drygt -15, det spelar liksom ingen roll att jag sitter på min underbara ponny. Det är inte kul att frysa halvt ihjäl och dagar som denna överspeglar det tjusningen med en skrittrunda. Jag tror nog att ni förstår hur jag menar och det är nog få som inte håller med. Det skulle vara ni varmblodiga människor i såna fall som inte har en normaltemperatur i era händer där de är lila-blå. ;)

Efter ett svettigt muntligt föredrag för klassen på svensklektionen (jag pratade om The Mortal Instruments; böckerna, filmen och TV-serien (som förresten hade premiär i Sverige via netflix i dag - jag har inte netflix så kunde inte kolla) och det gick väl rätt bra tror jag, blev inte utskrattad iaf) väntade en mysig timma hos mormor och morfar. Först fick jag lasange, en av mina absoluta favvorätter, och sen hade vi den traditionella julgransplundringen, klädde av granen och tog ner julpyntet. Det var ju väldigt bra timat med tanke på att det är tjugondag knut i dag, hehe. Stannade bara i drygt en timme innan pappa plockade upp mig påväg hem fråm jobbet men det var rätt bra för hade massor av läxor osv. att fixa tills i mon. Men nu är det gjort och jag ska sooooova.
Ps. Ni missade väl inte Sveriges Mästerkock i kväll? Bland de bästa programmen enligt mig som älskar matlagning & bakning!

Kanske är ni lika förvånande som jag över att dagens skrittur faktiskt blev 100% skritt. Men jag är rätt säker på att det berodde på att vi i dag hade med Kiwi som bromskloss och att hon inte tog ett ända travsteg. För hade hon gjort det då hade det exploderat där bak under mig, det kände jag. Så det var ingen avslappnad skritt direkt, haha.

I morse lossnade sårskorpan på Diaras sår och under var det rött, nästan som svallkött igen. Mamma la på lotagen och nu i kväll hade det börjat bildas en ny sårskorpa igen så jag vet inte riktigt vad det där var för något... Inget att gräva ner sig i antar jag, då oroar man sig säkert i onödan.

Nu ska jag öva vidare på min muntliga prsentation (som handlar om det ni ser nedan om ni inte redan visste det) som jag har i morgon. Here we go!

Jaha, måndag igen. Ny vecka, nya dagar, nya möjligheter. Om man nu orkar se det positivt, det är ju ens egna val.

Min måndag har bestått av, till största delen, skola. Vi hade gymnasieinfo första timmen så vi slapp matten, sen hade vi NO, lunch, tyska, håltimme & avslutningsvis SO. Lång dag med få lektioner, en utav anledningarna till att jag inte är särskilt förtjust i vårat schema. Hade varit bättre om vi kunnat sluta tidigt och sluppit alla dessa håltimmar...

När jag kom hem gick jag en promenad med, och borastade, Diara. Hon höll sig lugn i dag. Vi tyckte att såret fått tillbaka lite svallkött i ovankanten, ovanför sårskorpan, så mamma la på lite lotagen i morse och nu såg det genast bättre ut. Det vill till att ha koll på det nu i slutspurten.

I morgon ska jag skritta ut på Diara efter skolan. Det får bli en kort runda då jag slutar sent även då. Tanken är att mamma ska hänga med på Kiwi, som bromskloss för säkerhelts skull. Hehe...

Nu blir det plugg, tagga tisdag (veckans värsta dag) i mon!

Min dag började lugnt - jag och Amanda red ut i skogen på Kiwi och Emilio. Kiwi var som vanligt pigg och pulsade på för fullt i snön. Skönt att hon är som vanligt nu igen.

Sen skulle vi ut på en "lugn skrittur". Jag red Diara och Amanda gick med på backen. Att testa utan en häst som stopp framför var kanske ingen bra idé, hehe. Men till en början gick det jättebra, hon skrittade på så lugnt och harmoniskt. När vi hade kommit knappt halva sträckan hem, dvs 3/4 av rundan, fick Diara världens idiotryck i en brant nedförsbacke. Hon flög i luften och drog sedan iväg som en galning. Amanda slängde sig ur vägen och jag kämpade med att få stopp på henne med en stigbygel, hehe. Det gick inte så bra... Vi fortsatte i flygande fläng i ca 200 m innan jag fått tag i stigbygeln och kunde göra ett mer seriöst försök att på stopp på henne. Jag styrde in på skrittrundan och sen nästan direkt in i ett träd. Då stannade hon faktiskt (lite förvånad). Sen stod vi där och hon fick lugna sig lite (och jag med för var rätt arg). Sen dröjde det ett tag innan jag kunde skritta ut igen för så fort jag la om skänkeln reste hon sig. Men till sist kunde vi dansa ut, lagom tills Amanda hunnit springa ikapp. Sen fortsatte vi småtrava nästan hela vägen hem, det var bara i slutet hon var tillräckligt lugn för att hålla sig i skritt. Puh! Som tur är så skrittas hon ju inte för sårets skull utan för att bygga upp kondisen igen. Annars hade hon säkert varit skadad nu....

Failbild på Diara efteråt när hon åt sin lunch:

Efter ridningen gick jag och Amanda en sväng med Wilma och Buster i snön. Eftersom det var runt nollan i dag så fastnade snön på dem. Buster fick så mycket snö på sig att vi fick bära honom hem och Wilma såg ut såhär:
   

Nu ska jag fortsätta med läxorna, i morgon väntar skolan igen...

Hallu! Har ni haft en bra lördag såhär långt? Jag effektiviserade upp min lite och lyckades hinna rida båda pållarna innan jag åkte till Camilla vid 10, vilket var väldigt skönt när jag kom hem. Då visste jag att det bara var jogging som gällde och sen mat & nu läxor. Dock så var det halt att jogga i snön, jag gled runt som Bambi på hal is, hehe.

Ridningen då. Ja, jag började med Stangen och stack ut i snön precis när det hunnit bli tillräckligt ljust. Hade förhoppningar på att han skulle vara pigg och busig men tyvärr så var det inte så. Han var rätt seg faktiskt...

Sedan - dagens stora höjdpunkt! Jag njöt i fulla drag när jag satte på styckkappor (och boots då jag är överdrivit rädd om henne just nu) och sadlade. Vilken känsla, haha. Och sen fick jag då äntligen sitta upp på min lilla prinsessa igen, efter ca 7 veckors vila. Och pigg var hon - det vill jag lova! Vi skrittade bara hela rundan men hon var överladdad ändå. När Kiwi blev lite taggad och travade typ två steg så tände Diara på en gång och började hoppa och skutta med varannan framdel, varannan bakdel, som värsta gunghästen, haha. Så fick (motvilligt) bli lite arg då hon inte ska göra massa sånt. Men större delen av rundan var faktiskt i skritt, tro det eller ej.

I morgon ska Diara skrittas och Emilio ridas precis som i dag.

Nu därimot väntar läxorna. Vi hörs i mon!

Jag och Diara i dag:
  

Jag ljög för er i går, tydligen var det inte China jag skulle rida, som jag gissade på, utan Cassino. China hade vilodag i dag.

Det var väldigt längesen jag red Cassino nu och han hade utvecklats något grymt!  Han var såååå fin. Mjuk i handen och i båda sidorna. Samlade upp sig jättefint i galoppen. Sen var han ju fortfarande sitt gamla jag så några bockar fick jag stå ut med, men det är ju bara roligt.

Blir som vanligt en gammal bild, denna gång från när vi var på Breeders i höstas:
 

i morgon
I morgon
I Morgon
I MOrgon
I MORgon
I MORGon
I MORGOn
I MORGON

Längtar något grymt tills i morgon! För då är det äntligen dax! Och visst är det sjukt att det jag längtar till egentligen bara är en skrittrunda i skogen med stelfrusna fingrar och tår?! Men det är inte på vilken häst som helst! Jag tror ni förstår vad jag syftar på...
Och JAPP, i morgon ska jag få sitta på Diaras rygg igen första gången detta året, och första gången på ca 7 veckor! Ni förstår att det känns grymt bra i mammahjärtat. Finally, liksom!
För Diara kommer detta inte innebära några stora förändringar. Hon kommer fortsätta skrittas i två veckor till för att trappas igång efter denna långa vintervila, men hon kommer skrittas med ryttare och inte för hand. Sen ska hon förhoppningsvis få gå ut med de andra hästarna snart. Det hänger egentligen på hur överdrivet försiktiga vi är, och det vill inte säga lite det. Hehe...

I dag har jag inte gjort så jättemycket. Varit i skolan, gått med och borstat Diara samt inte gjort några läxor även om jag borde ha gjort det... Brukar säga att fredag är min läxfria dag men egentligen har jag inte utrymme för en sådan...

I morgon ska jag rida en häst på morgonen (Diara el. Emilio...?) och sen rida China nere hos Camilla. Efter det blir det häst två här hemma och sen jogging. Kvällen? Ja, plugg som ni kanske förstår. When school begins...