I dag hade Diara en av sina crazy dagar vilket kanske inte är på konstigt med tanke på att hon vilade i går. Dagen efter vila är det alltid lika spännande att rida, hehe. Vi red ut i skogen på en mellanlång runda med hyfsat mycket galopp. Diara tyckte självklart inte att det var tillräckligt mycket, hon for åt att möjliga håll för att komma "runt" mina bromsande förhållningar men utan att lyckas. Jag själv hade ju såklart oxå önskat mer galopp men det var halt på en del ställen så det gick inte. Jag längtar så tills snön försvinner nu så att man kan rida lite vettigt igen. Just nu är det hopplöst med denna isiga skaresnö då det är ca 1-2 plusgrader fyra timmar om dygnet och övrig tid kan det vara neråt -10 grader. Det är ju som en konserveringsburk. Det ända som smälter snön är solen och den ligger ju inte på överallt och definitivt inte inne i skogen. Och så långt man kan se på väderprognosen ska konservburksvädret fortsätta. Så ja, vår nu, tack!

Öronbild från ridturen:

Camilla messade under eftermiddagen att hon behövde ridhjälp och självklart ställde jag upp, som alltid när jag har tid. Jag var hos henne vid halv sex och så drog vi ner till ridhuset med Maja och China.

För oss båda var det ett katastrof pass där allt gick fel. Båda hästarna var stirriga, okoncentrerade och stela som pinnar, haha.
Jag och China skulle öva på galoppfattningar då hon håller på att lära sig det men det gick verkligen inget vidare. Jag fick henne knappt att galoppera utan hon satte upp sin näsa i vädret och stirrade på allt livsfarligt. Vi red även över lite upphöjda bommar och hoppade ett kryss, i galopp var det tänkt men det blev som ni kanske förstår i trav. Det gick bra vissa gånger, mindre bra andra.
Om jag ändå ska lyfta fram det bra så var det att hon blev avslappnad och fin i traven stundtals när det inte gick hästar ut och in i ridhuset hela tiden utan det var lite lugnare. Då kom även lilla känsliga China till ro, hehe.

Så nja, nöjd är väl synd att säga. Jag kände mig mer som en nybörjare men man kan ju inte förvänta sig så mycket av en så ung häst som dessutom vilat i nästan en vecka p.g.a att Camilla varit i fjällen. Stundtals var hon ju dock fin så det är det jag tar med mig till nästa gång. :)

I dag lyckades jag locka fram den riktiga sidan av Emilio - Mustangen! Vi red ut i skogen, en lite kortare runda i vanlig ordning, och hade skitkul helt enkelt! Han drog som en idiot och jag bara skrattade och tog ett litet mantag i bockattackarna. Detta är Stangen som jag älskar och att rida honom när han beter sig så här ger en sån adrenalinkick för jag kan inte stanna. En ganska häftig känsla!

Tillbaka i stallet fick han inviga den nya slickstenen, i vanlig ordning. Här får ni en liten film från det:

Jag uppskattar verkligen såna här dagar då Diara vilar och jag kan bli shettisryttare igen. Finns inget bättre än de små sötnosarna. ♥

I morgon är det dock Diaras tur igen, också en uteritt men det ska inte vara lika okontrollerat, haha.

Dagens ridpass var det första detta året där vi aldrig fick till en riktigt bra känsla. Det hängde nog mest på underlaget tror jag för det var inte så bra som jag hoppats på. Det var milt hela dagen men lagom tills jag kom hem från skolan vid fyra sådär så började det frysa på vilket ledde till att det blev någon slags halv skare. Hårt på ytan och slaskigt under = både hårt och halt. Diara vågade då inte skjuta på ordentligt med bakändan, vilket jag kan förstå, så det blev aldrig så jättebra. Men vi galopperade över lite bommar och studs iaf och det gick väl hyfsat. Valde dock att inte hoppa nåt lite högre hinder som tanken var från början - för dåligt underlag helt enkelt.

Så ja, underlaget förstörde passet men eftersom hjulspåren på byvägen smält av och det enligt prognosen inte ska bli nån snö denna veckan, bara sol, så är chansen stor att vi faktiskt kommer iväg till ridhuset och kan hoppa lite ordentligt i helgen. Bara att hålla tummarna!

Sov gott i natt. <3

Bild från provridningen, snart två år sedan nu. Kommer ni ihåg...?

I kväll har jag gjort något som varje år är lika roligt och pirrigt - beställt tävlingslicenser till mig & Diara. Det är först då som man på riktigt börjar drömma om alla tävlingar som man ska på under året... Längtar så! Förhoppningsvis ska vi för första gången i år hoppa lite ordentligt i morgon om ridbanans underlag tillåter så håller tummarna för det. Jag och Diara är så taggade nu!  Dessutom anmälde jag oss till Agria Pony Trophy i kväll. Nu är det bara att hoppas att vi lyckas kvala in till final. Ni kan läsa mer om vad cupen innebär HÄR.

Skolan var seg i dag - och kall. Jag är inte van vid 17 gradig inomhus temperatur nu så frös hela dagen, fast det gör jag egentligen alltid i skolan, hehe. #höjvärmenplease

Därför var det extra underbart att komma hem och gå ut till stallet, ta in ponnyn med bläs och ben som just nu faktsikt är vita p.g.a att det är snö istället för lera i hagen, och rida ut i skogen. Det blev en kortare tur även i dag då jag tar det säkra före det osäkra nu efter vaccinet. Men sen måste jag ju erkänna att vi hade ett lite högre tempo i dag när vi var själva och ingen såg, hihi. Och bytes hjälpen är en drivande hjälp. (Enligt Diara.)

Öronbild från i dag:

Det var Marie som stod för övningarna i dag då hon varit hopptränare förut innan det blev trav som gällde. Vi hoppade en slags fem och halvan fast med först tre trav bommar, sen två studs följt av en oxer. Sedan kunde man ta åt höger på en annan oxer eller till vänster på ett räcke. Vi gjorde olika övningar utifrån denna hinderuppsättning och vävde även in lite omhoppningsträning när vi svängde mot räcket eller oxern innanför studsserien, ja ni ser på filmen hur jag menar.

Casper var lite små seg i början men blev bättre när jag väckt igång honom. Dock så är han inte tillräckligt stark i bakändan för att orka få med den ordentligt och få det trycket som jag önskar. Den blir gärna efter och då går han isär och hoppar flackt. Det är därför det stundtals kan se rätt segt ut, inte för att motivationen saknas utan för att han inte orkar riktigt. Men den strykan ska vi förhoppningsvis kunna bygga upp nu under våren. I dag hoppade vi även lite högre ca 80-90 cm vilket motsvarar LC-LB för C-ponny. Känns konstigt att tänka i C-ponny mått när jag är så van vid D-ponny, hehe. Fast det gör ju onekligen att klasserna känns mindre. ;)

Här får ni en dålig bild + lite film:

Snart är sportlovet 2016 över, tyvärr... Men jag har avslutat det med en rolig dag iaf! Jag började med att rida ut Diara en lugn sväng i skogen ihop med övriga i familjen plus Amanda, dvs. alla hästar var med. Jag körde barbacka i dag eftersom vi skulle ta det lugnt vilket egentligen är fel tänkt för man skumpar ju mycket mer i traven än i galoppen, haha. Diara var iaf pigg som vanligt men det gick rätt bra utan martingal. Nu i veckan ska vi småhoppa något på ridbanan har vi tänkt, om underlaget tillåter, och förhoppningsvis bär det av till ridhuset nästa helg om snön bybacken smälter av. Hoppas, hoppas!

När våra hästar var ridna bar det av till ridhuset för att rida Casper, mer om det + film kommer upp i ett annat inlägg snart.

På eftermiddagen joggade jag (det var sjukt halt i slasksnön) och hela familjen gick en promenad med Wilma.

Nu ska jag njuta av kanske sista läxfria kvällen på lääänge. ♥

Hittade denna gamla bilden, snart 3 år sen nu... Kommer ni ihåg?

I dag blev det frihetsdressyr för hela slanten med alla fyra hästarna. Jag gick runt lite på ridbanan och övningarna var att de skulle skritta när jag gick, trava när jag sprang, stanna när jag stannade och svänga när jag svängde. Detta gjorde jag först med grimskaft och sedan när de var helt lösa. Såhär gick det, häst för häst:

Diara

Dessa övningar var ju vad jag och Diara höll på med innan hon blev skadad men ska jag vara ärlig trodde jag inte att hon kom ihåg särskilt mycket och därför blev jag väldigt överraskad när hon gjorde alla moment klockrent! Alltså, hon gjorde det bättre än innan vilan! Hon höll sig vid mig hela tiden och gjorde precis som jag. STOR GULDSTJÄRNA!   

Emilio

Emilio var egentligen också duktig för vi har ju jobbat mycket med sånt här. Dock så är han så fruktansvärt seg så han skrittar alldeles för långsamt och travar helst inte alls plus att han hela tiden vill gå bakom mig istället för jämte. Halterna skötter han dock utmärkt, de är helt enligt hans melodi, hehe. Men jag gav upp efter ett tag och körde lite av de trix jag lärt honom (egentligen oxå frihetsdressyr) så som vacker hov, pussas, rygga, stanna & inkallning. Det skötte han superfint! ♥

Kiwi

Sålänge jag hade Kiwi i grimskaft gick allt bra. I traven var hon t.o.m bättre än Diara då hon inte ville springa över mig hela tiden utan höll sin position. Även lös skötte hon tempoväxlingarna bra men när hon skulle svänga efter mig gick hon hellre iväg till mamma som stod vid staketet och kollade på, haha. Men är ändå nöjd, det var första gången jag testade detta med henne så hade inga stora förhoppingar utan hon var bättre än jag trodde.

Zorro

Här förväntade jag mig krig, haha. Jag skulle försöka få honom att trava, han skulle vägra, jag skulle bli arg, han skulle bli sur, jag skulle bli argare, han skulle försöka bita eller sparka osv. Så kan det nämligen bli ibland när jag ska longera honom och är fräck nog att kräva galopp, haha. Men inget av detta inträffade utan det blev precis om med Kiwi. Allt gick bra förutom när han skulle svänga efter mig och var lös, då gick han hellre iväg åt något annat håll. Man måste ju utnyttja att man är lös ni vet, hehe. Annars var största skillnaden mota Kiwi att han var segare, vilket inte är ovanligt. ☺

Här får ni ett klipp från när jag och Diara körde detta efter jag kopplat loss grimskaftet:

I morgon ska alla hästar ridas en lugn tur i skogen, Amanda tar Emilio. Sen vid 11 ska jag till ridhuset och rida Casper. Jag mår så dåligt över att det är sista dagen på sportlovet i morgon så det är det tur att det kompenseras av att det händer lite roliga saker.  ;)