Efter att hela veckan fått till en superkänsla på mina "dressyrpass" ute i skogen så var jag grymt taggad inför i dag när vi skulle till ridhuset och jag kunde rida mer ordentlig dressyr utan att behöva ta hänsyn till uppförs- och nedförsbackar osv. Det blev dock inte så kul som jag hoppats... Ett riktigt skitpass med dålig känsla och dålig ridning. Diara var inte alls med på noterna och tjurade ihop totallt när jag la om skänkeln. Näsan var nog 80% i vädret och 20% där den skulle. Hon är så jobbig när hon är sån och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an henne när hon visar på alla sätt hon kan att hon inte vill. Oftast kan hon vara lite sån här i början av passen innan jagridit igenom henne men i dag släppte det aldrig och jag kom inte dit jag ville.

Övningarna jag körde på i dag var vanliga lösgörande, dvs. volter, serpentiner och övergångar. Testade även en ny övning som jag hittat i Ridsport: Man lägger en volt i hörnet för att sedan fortsätta ut på en kort diagonal till mitten av långsidan, lägger en ny volt efter nästa kortsida och så ut till mitten på långsidan igen osv. Eftersom jag inte hade Diara med mig kan jag inte helt utvärdera hur bra den var men tycker ändå att den funkade hyfsat.

Red även igenom LC:1 och LB:1 som jag skulle tävlat på pay and riden som jag nu avanmält mig från. De gick också skit och det ända posetiva var typ att hon stod still i halterna vilket är ett väldigt framsteg.

Avslutade med att hoppa igenom några studs och det var nog, enligt Diara, det ända vettiga vi gjorde i dag, haha. Då var hon jättefin!

Och det ända bra som jag gjorde under hela passet (det är alltid ryttarens fel när det går dåligt ni vet) var att jag verkligen gick in i mitt lilla motto: "Ridpasset är inte över förrän man sitter av." Och med det menar jag att ända tills man hoppar av hästen kan man påverka känlsan och vända ridpasset till något bra. Ofta släpper det ju faktiskt i slutet även om det är kämpigt i början. Det gjorde det visserligen inte i dag men jag fortsatte ändå kämpa på utan att bli irriterad och sur på Diara för det är det sämsta man kan göra för då blir allt garanterat fel. Tror ni känner igen det? Hehe...

Ska ändå avsluta med att ta upp det posetiva under dagens pass för det är viktigt att inte glömma det:

•Halterna var bra.

•Hon lyssnade jättebra på mina hjälper i övergångarna.

•Hon hoppade studsen superfint.

•Det går inte ens hälften så illa ut på filmen som det kändes. På filmen såg det ändå helt ok ut.

Efter ridningen joggade jag och gjorde SO-läxan. Nu väntar NO:n och jag är inte alls taggad men det är bara att bita ihop. Vi hörs i mon! ♥

Här får ni tre bilder från när det gick lite bättre under dagens pass:
     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var så galet somrigt i morse! Soligt och varmt och otroliga dofter från alla blommande träd. Jag och Diara var ute på en ridtur. Dagen till ära blev det en av Emilios standard rundor och var så mysigt men samtidigt väldigt mycket minnen ...

Emilios födelsedag i dag och tankarna går lite extra till honom ...

I morse red jag Diara en lugnare tur i skogen och hon var pigg och fin.Utöver det har jag bara pluggat hela dagen. Nästan en skam med tanke på att det var värsta sommarvädret ute med sol och 22 grader. Men plugget måste som vanligt alltid prioriteras...

I dag blev det lite hoppning med Diara. Hon kändes väldigt fin i traven under framridningen, galoppen var lite knackigare som vanligt. Vi hoppade inget avancerat utan bara ett räcke på varje långsida då vi inte tagit ut övriga hinder för säsongen än ...

Vi är redan inne i maj! Så sjukt vad snabbt det går och det är nu mindre än en månad kvar tills jag flyttar hem från Uppsala! Klinikrotationen är slut vilket känns helt galet då den pågått i 1,5 år och man levt i det konstant. Men nu läser vi sista k...