Måste tipsa om Cassandra Clares nya bok Lady Midnight som släpps i dag! Det är den första boken i hennes sista skuggjägar-serie The Dark Artifices som även kommer inkluddera några av The Mortal Instruments karaktärer. Att huvudpersonen heter Emma gör ju inte saken sämre heller, haha, skojar bara.

Jag har redan beställt boken till biblioteket och så snart jag lånat & läst den kommer ni kunna hitta en recension på min bokblogg: www.bokglantan.bloggplatsen.se

Hoppas ni också ska läsa denna boken - jag lovar att det kommer vara grym precis som alla Cassies böcker!     

Det var en ganska märkig känsla jag fick när jag gick ut till stallet och red innan skolan. Har aldrig gjort det innan och det kändes konstigt att tänka "Om tre timmar är jag i skolan." när man red, haha.

Mamma hade bestämt sig för att vägra hänga med på Emilio i alla fall så red Diara själv. Hon var en bomb, lugnt sagt, pälslös och efter två dagars vila. Puh! Förhållning, förhållning, förhållningar... Jag jobbade henne mycket i form då det är lättare att ha koll på henne då och hon var jättefin. Under en trav lyckades jag få till den där superformen och njöt för fullt. Stötte även på två älgar i skogen som livade upp Diara lite extra. Som om det behövdes...

Jag kände inte av det allra minsta orent i hennes ben och hon var inte heller varm eller svullen varken innan eller efter så det känns skönt. ♥

Nu efter skolan har jag pluggat och det ska jag fortsätta med tills vi tar in hästarna och sen blir det Bygglov. Mysigt. ♥

Jag & Diara i dag, observera invigning av nya skrittäcket:
 

Även att tisdagar alltid är veckans värsta dag med tråkiga ämnen och lång skoldag så är måndagen den dagen som jag mår dåligt efter skolan om jag någon gång gör det. Det händer inte jätteofta för är inte den slags människa men nu har det hänt två måndagar på raken. Huvudvärken kommer under håltimmen innan sista lektionen och illamåendet under sista lektionen. Bussresan hem är för mig, som alltid blir åksjuk, dessa dagar en ren plåga. Och rider jag sen inte och vistas ute i friska luften är kvällen körd. Det betyder inte att jag får ligga i sängen hela kvällen för det skulle jag inte klara av men jag får göra alla läxor och allt plugg osv. med huvudvärk och illamående.
Tur att det inte händer allt för ofta...

I dag var dock en dag då jag skulle rida efter skolan så blev av med det då. Jag och mamma red ut ihop på Zorro och Kiwi. Zorro var väldigt pigg och ville ligga i rumpan på Kiwi hela tiden. Jag tröttnade ganska snabbt på att ha honom hängandes i handen och red ner honom i form istället. Och eftersom framåtdrivningen fanns där så gick han superfint. Tänk om han kunde vara så pigg på banan...

Diaras svillnad hade gått ner helt i dag och hon var inte varm. Ska rida henne en lite lugnare sväng i mon ihop med mamma som då tar Emilio åt mig. Och observera: Jag ska rida innan skolan! Det har aldrig hänt innan men i mon börjar jag faktiskt inte förrän 12 p.g.a inställda lektioner och då hinner jag det. Är så taggad på en mysig morgon hemma & i stallet (som visserligen kan gå in under kategorin hemma, både för att jag är som hemma där samt för att det ligger typ 50 m från vårt hus, hehe).

Här får ni tre söta bilder på Diara i hagen i dag när jag var och myste med henne:

Halloj! Då var det söndag igen, veckan närmar sig sitt slut och självklart har turen vänt igen, vad hade jag annars förväntat mig...?

Dagen började med en uteritt på Emilio, Kiwi och Zorro, dvs. hela familjen. Emilio var segare än i går, jag tror han var lite trött i benen. Eller så hade han bara ingen motivation. Kallt var det i vilket fall, särskilt när vi avslutade med skrittrundan.

Sedan skulle jag ridit Diara med Victoria och Dora vid 10 men det blev tyvärr inte så. Diaras ben var svullet och varm och då tog jag det säkra före det osäkra och lät henne vila, även att hon inte var halt utan lika pigg och rask i stegen som vanligt. Men för säkerhets skull liksom. Vilar henne i mon med och så ingen hoppträning på tisdag,vilket det kanske ändå inte skulle blivit med tanke på att det ska snöa hela dagen i mon. La dock på sadeln iaf för att testa nya skrittäcket och det passade fint. Det var tur jag läste recensionerna på Hööks hemsida och valde storleken större för 135 var lagom och då hade 125, som hon brukar ha, varit för litet.

Under dagen har svullnaden gått ner och hon är inte varm i benet längre så hoppas att den ska försvinna helt och sen aldrig komma tillbaka. Har ingen aning om vad den beror på och hoppas verkligen inte att det är något inne i benet som sårskadan kan ha orsakat och som vi mräker först nu när hon sätts igång. Usch, vill inte ens tänka så...

Diara i nya skrittäcket:

Hej! Hoppas ni haft en bra lördag. Min började på bästa sätt - i sadeln som vanligt, haha. Vi var i ridhuset strax innan nio och var själva nästan hela tiden vilket var jätteskönt. I uppvärmningen var Diara lite småtjurig och stretade emot. Hon ville inte behålla formen i övergångarna och sprang mest på. Men efter en liten skrittpaus gick det mycket bättre och jag kunde rida ihop henne mer. Den supersuperfina formen som vi fick till i skogen i går hade jag henne i i ca två galoppsprång men sen blev hon rädd för nåt utanför och allt pajades.

Efter uppvärmingen började vi med lite markarbete. Vi galopperade först över cavalettisar med fyra språng mellan i båda varven och det gick jättebra. Jag såg avstånden och eftersom hon var mer ihopriden denna gången än förra veckan när vi gjorde samma övning så var det mycket lättare att bromsa upp henne för att få in rätt antal språng. Sedan byggde vi om till tre studs och det gick också jättebra. Hon studsade över dem utan att slå i en ända bom. ♥

När vi gjort studsen åt båda hållen tog vi bort dem och övergick till dressyren. Jag red igenom LB:1 och är faktiskt väldigt nöjd med tanke på att det var första gången i år. Större delen av programet gick hon fint men några gånger tappade hon energi eller bröt sig ur formen, särskilt i övergångarna, så det måste vi jobba vidare på. Förhoppningsvis blir det en dressyrtäning för Essi snart, ska försöka planera in det. Sen hade jag tänkt rida igenom LC:1 också men jag valde att strunta i det så hon redan gått ganska länge.

Bild & film från dagens ridpass:

När vi kom hem från ridhuset red jag Emilio i skogen. Det var väldigt djup snö men han pulsade på som ett ånglock. Med motivationen uppe är det inte mycket som kan hindra honom, haha. Han var väldigt pigg & busig så det var full fräs som gällde och några bocksprång också förstås. ;) Jag förstår inte hur han orkade, jag hade haft mjölksyra efter bara några meter i den snön, haha.

Sötnosen:
 

Har även joggat i dag och det gick bra - höll nästan på att spy och det dansade suddiga fläckar framför ögonen så det måste väl betyda att jag körde tillräckligt hårt, hehe.

Avslutar med att berätta om det rubriken syftar på - anmält mig till årets första tävling. Eller ja, tävling och tävling men en pay and ride är det iaf. Bratteborg har en den 20 mars och dit ska vi och rida LC:1 och LB:1. Är supertaggad!

Ja, vad händer egentligen?! Får vi äntligen lite tur? Det verkar ju så iaf, jag ska förklara:

Som jag skrev i onsdags så kom det ju snö. Det snöade hela natten men inte så mycket tack och lov. Det var nog max 5 cm på morgonen och till min stora glädje smälte byvägen av igen under dagen tack vare de tre plusgarderna.

MEN som om inte det vore nog så snöade det natten till i dag, och det därimot var inte lite snö. Det var i minst 3 dm snö som jag pulsade upp till bussen i morse medan det fortfarande snöade, och hoppet om ridhuset var nästan borta. Men till min stora förvåning och glädje hade dagens tre plusgrader faktiskt tagit kol även på denna snöomgången trots att det var så mycket och när jag gick hem från bussen var byvägen bar igen! Kan ni fatta glädjen!? Det betyder ju att vi faktiskt kommer iväg till ridhuset i mon iaf!

Och som om inte det räckte för att göra min fredag bra så bjöd Diara mig på en kort men magisk upplevelse. Vi red en sväng i skogen och hon var helt crazy, pälslös och allt. Till större delen låg hon på bettet och for åt alla möjliga håll för att komma undan martingalen och få rusa iväg. Men på en utav raksträckorna tänkte jag lite halvt skepiskt att jag skulle jobba henne i galoppen. Att det var en skeptisk tanke berodde på att jag försökt ganska många gånger tidigare under rundan men då hade jag inte lyckats få henne att bromsa upp sig tillräckligt. Men denna gången lyckades jag få igenom min förhållning så att hon bromsade upp och jag kunde rida fram bettet istället för att hon redan låg där. Då helt plötsligt, på ett ögonblick, så var hon där! Ryggen välvde upp och bakbenen trampade under jättefint. Galoppen var rund och samlad och jag hade kunnat släppa tyglarna helt för hon hängde inte i dem det allra minsta utan bar sig själv. Där gick hon hela galoppen och när jag sedan bröt av till trav fortsatte hon gå i den bäriga formen! Helt sjukt vilken magisk känsla - jag tror aldrig att hon har gått så fint utan jag har alltid haft något i handen. Att hon bar sig själv till 100% det var en märklig men underbar känsla. Det går faktiskt att få det riktigt, riktigt bra och nu ska vi minsann klara av det även på banan. Där är ju där hon ska gå!

Sen var det ju inte marsipantårta bara för det för nästa galopp, då jag tänkte mig en upprepning av detta, drog hon bara som en galning igen och jag fick inte igenom en ända förhållning. Så ja, det är en bit kvar tills den formen är vardag, lugnt sagt.

I mon har jag planerat dressyr & markarbete i ridhuset. Hoppningen sparar vi till första hoppträningen som blir på tisdag om det inte komma massa ny snö (som det ska göra) som inte smälter undan så att vi inte kommer upp för backen men det hoppas jag verkligen inte!

Och ni då? Hur har eran fredag varit? Lika bra som min? ♥

Bilder på Diara från i dag (ni får ursäkta att hon ser så tjurig ut på de tre första bilderna men lyckades inte få fram öronen på henne hur jag än bar mig åt...):

Mamma ringde till Hööks under kvällen och la undan ett fodrat regn skrittäcke då jag länge behövt ett med det blev ju mer aktuellt nu. Enligt recensioner skulle de vara små i storleken så vi tog 135 istället för 125. Beroende på om mamma eller pappa hämtar ut det i mon kan jag testa det. Skulle det bli pappa har jag ju liksom redan ridit när han kommer hem.

För övrigt vekar det va ett superbra skrittäcke, lite minus på färgen dock. Finns bara i plommon... Ingen ful färg, men inte heller en snygg. Matchar inte så bra till övrig utrustning men kommer mest ha det i skogen tror jag och då spelar det ju ingen roll. ;)

Såhär ser det ut:

Jag slutade redan vid ett i dag och var hemma ca tjugo i två. Camilla kom en timme senare så då hade jag hunnit borsta Diara ordentligt och rykta henne fyra gånger för att få bort all spån ur pälsen. Räknas det som onödigt arete att rykta en päls som ska rakas av en kvart senare? I såna fall så får jag skylla på att jag inte skulle ryktat fyra gånger om hon inte skulle klippas för jag vill inte att det ska fastna spån i klippmaskinen som ni kanske förstår. Förklaringen godkänd?

Det tog ca 2,5 h att klippa henne vilket gjorde att jag inte hann rida varken henne eller Emilio som jag tänkt göra i fall Camilla inte kommit men det är skönt att ha det gjort nu. Hon var som en tickande bomb redan när jag ledde ut henne i hagen efteråt så jag funderar på om det är ett självmordsuppdrag att rida ut på henne i mon...? Det lär ni ju märka. Om detta blir mitt sista blogginlägg eller inte menar jag, hehe. ;) Full fart kommer det va iaf, vare sig jag vill eller inte, det är ett som är säkert!

Före & efter bilder:

Såhär mkt päls blev det:

Inte så konstigt kanske med tanke på att pälsen var såhär tjock:
 

Diara inbäddad i sitt tjocka bukas-täcke: