Alltså jag har lite svårt att ta in att jag har en dag kvar i nian. I morgon har vi skolavslutning med stipendieutdelning, betygsutdelning, trerättersmiddag och disko från klockan 18 och fram till midnatt ( men man får gå hem vid halv tio tack och lov) och när jag går ut från skolan kommer jag antagligen aldrig sätta min fot där igen och troligtvis kommer det vara sista gången i livet som jag ser de flesta i klassen. Helt sjukt är det verkligen - och sorgligt - att våran gemensamma historia slutar här och nu. För även om man kanske inte är så förtjust i alla i klasen så kommer man ändå att sakna våran gemenskap. 9A har en dag kvar ihop liksom sen är klassen splittrad och existerar inte mer. Då är det ända vi har kvar våra minnen, och klasströjorna såklart ;)

I dag red jag iaf Emilio på morgonen ihop med mamma & Zorro. Han var pigg men inte sådär Stangesebusig som han kan vara ibland när jag har tur. Sedan skulle jag ju som ni vet ridit Diara också men bestämde att hon får vila två dagar nu, både i dag och i mon istället för bara i mon, eftersom hon var lite trött på träningen i går och ska tävla på lördag. Det känns bättre i mammahjärtat då, hehe.

Klassens dag som vi hade mellan halv ett och sju var helt okej. Ganska långtråkig och tyckte att det var lite surt att vårat lag inte vann klasskampen (nackdelen med att vara tävlingsmänniska). Men vi åt god mat och bakade gott fika som vi sedan åt med föräldrarna i samband med hämtningen. Då gav vi även våra mentorer varsin present som vi betalat ihop och tackade dem för denna tiden. Så det var ändå en mysig sista dag med klassen och jag kommer sakna dem. <3

I mon vilar alla våra hästar men jag ska till Marie vid nio och rida Casper så det ska bli kul. Vi hörs i mon - godnatt! :)

Groupie som vi tog i dag:

Fikat vi bakade:

Som jag skrev i går så är jag inte särskilt nöjd med min ridning på gårdagens träning. Vi hoppade lite olika distanser, kombination och hinder ur tight sväng. Diara skötte sig som vanligt bra och jag är nöjd med framridningen. Där red jag mycket tempoväxlingar och fick henne väldigt allert. När vi började hoppa så blev hon dock ganska snart lite matt och nästan små seg. Jag tror det beror på dressyrträningen i söndags då det tar minst 48 timmar för musklerna att återhämta sig. Därför var det inte så smart att lägga träningarna så tätt inpå varandra men det har jag lärt mig till nästa gång. Iaf så gjorde det att jag fick rida på mycket framåt och blev stressad i mina anridningar. Det ledde i sin tur till att avståndsbedömningen blev skit. Vi kom fel gång på gång på gång. Ibland går det verkligen troll i det och jag hatar den känslan! Jag tycker så synd om Diara som måste rädda mig gång på gång och önskar mer än något att jag kunde hjälpa henne bättre. Så om ni har några tips på sätt att träna upp sin avståndsbedömning, gärna utan häst också, så vore det jättesnällt om ni ville dela med er. (#desperat haha)
Blir ingen film från träningen för det är verkligen inget att visa, usch och fy för min ridning...

Söndagens dressyrträning började precis som torsdagens med att Essi red igenom Diara för att känna lite på henne. Jag hade bara ridit en gång mellan träningarna men Essi sa att hon ändå tyckte att Diara blivit lite finare i vänster sidan. Dock så hade hon nu en annan metod för att komma undan - att bli stark och hänga på bettet. Essi lyckades inte få henne att släppa mer än korta stunder då och då och därför lyckades jag ju såklart inte alls. Så det var ingen superkänsla direkt men vägen till att få henne sådär fin som han kan bli tror vi är mer tempo. Det märkte jag egentligen redan dagen efter när jag red ut och vi låg tvåa bakom Zorro. Då var hon jättepigg och taggad och gick jättefint i form utan att hänga på bettet över huvud taget. Därför är det tempot vi ska satsa på nu!

En bild från träningen, man ser att hon hänger på betet, hehe: