LC bed. A:0/A:0 - 0+0 fel - vinst!
Jag märkte redan från början att Diara var på g. Hon var fin både på framridningen och framhoppningen. Vi gick in som sista start (har haft tur med det på senaste tiden) och då visste jag att jag skulle vinna om jag nollade för den bästa hade fyra fel i omhoppningen. Det kändes läskigt likt i Vaggeryd när jag rev första hindret i samma läge så var väldigt nervös när jag red mot det, hehe. Men det flöt på bra och vi fixade grunden lätt. Första i omhoppningen slog vi i och jag trodde att vi rev men turen var på våran sida och den låg kvar. När vi hade hoppat sista hindret och speakern ropade ut att vi vunnit höll jag på att dö av glädje! I min värld har en vinst aldrig riktigt varit möjlig och knappt ens en placering förrän nyligen då. Var så stolt över Diara när vi stod där på prisutdelningen. Så glad att jag red ärevarvet åt fel håll, hehe. Pinsamt...

Bilder:

            

LB bed. A:0/A:0 - 0+Ute.
Inför denna klassen hade jag fått världens skavsår i mina nya stövlar efter att jag gått banan i dem, hehe. Inte för att det var något jag tänkte på när jag red men jag kan säga att jag hade stora blåsor efteråt och kan fortfarande bara gå i vissa skor p.g.a dem. Men nog om det nu. Diara var taggad även inför denna klassen och vi låg i vinstläge inför min start. Ingen hade ridit felfritt och bara en hade kommit vidare till omhoppning och det med 18 fel. Och rundan blev så himla fin! Vi kom rätt på i stort sett alla hinder och Diara hoppade såå fint. Omhoppningen var stabil och men bra svängar ända tills sista, hehe. Det var samma sväng som sista i grunden, nämligen ett räcke och sedan höger sväng till en kombination oxer-räcke. Jag kom rätt på kombinationen i grunden och tänkte därför ta samma sväng i omhoppningen då tiden inte var det viktigaste. Det lyckades jag dock inte med utan vi kom alldeles för nära på oxern så hon fick ta i med alla krafter för att komma över. Jag tryckte på för fullt till räcket men hon orkade inte över det när vi kom så fel in och stannade därför. Jag som var så väldigt framåtridande for över halsen på henne och landade mitt i hindret och drog med mig tränset, haha. Men hon stod så snällt och kollade på mig så det vara bara att tränsa på och leda ut från banan. Där ute kom en av funktionärerna springandes med en godispåse som tröstpris för de tyckte att jag ridit så fint. Så jag fick le och tack trots att jag var så besviken att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Inte för att jag Diara stannat för det var ren självbevarelsedrift från hennes sida och absolut inget som är är sur på henne för. Jag vet att hon skulle hoppat om hon kunnat, det gör hon alltid. Inte heller själv avramlingen känns så farligt. Det var första gången jag ramlade av på tävling och det har alltid varit något jag sagt att jag aldrig tänker göra även om jag vetat att det oundvikligen kommer ske nån gång. Och nu har jag gjort det och sett att man överlever och att ingen skrattar åt en (hehe) så det är rätt skönt. Det jag är besviken på är att jag tog fel väg. Jag trodde visserligen att det var samma då men nu ser jag på filmen att jag tog större sväng i grunden, inte mycket men tillräckligt för att avståndet skulle ändras. Nu kan jag inte låta bli att tänka att om jag bara tagit ut svängen liite mer så hade vi kommit rätt och då hade kombinationen inte varit några problem och vi hade vunnit den klassen också! Vinst i båda klasserna är ju en dröm! Men, men, jag får spara den till senare helt enkelt. ;)
Är iaf supernöjd med rundan fram till sista hindret (kombinationen). Därför får ni här film på ritten men den slutar på hinder 12 för känner inte att jag vill lägga ut 13a och b med min avramling och allt. Det förstår ni nog. ;)
Screenshot & film:

Vi har haft hälsodag i dag i skolan och testat på lite handikappsidrott m.m Det var rätt tråkigt men nu slutar vi snart och jag ska hem och rida bästa Diara.

I går red jag Emilio en sväng i skogen innan dressyrträningen. Eftersom det var typ 26 grader varmt och jag fortfarande kämpar tappert med att få av honom vinterpälsen så tog vi en ganska kort runda men han blev svettig ändå. Tempot var inte lika högt som dagen innan men vi hade ju inte heller någon draghjälp med oss. ;)

Det var egentligen bara detta som inlägget handlade om och jag måste försöka fixa bilder och tävlingsinlägget i kväll men har haft så fullt upp hela veckan så det är därför det har dröjt så länge. Hoppas ni förstår. <3
Vi hörs senare!

Gårdagens träning började med, och bestod till största delen av, att Essi red igenom Diara för att känna lite på henne och på det sättet bättre kunna säga vad jag ska göra för att lösa knuten. I början stretade hon ju precis som vanligt men det är en fröjd att se Essi jobba henne tills hon ger efter. I höger varvet blev det jättefint medan även Essi hade problem med vänster. Jag har alltid haft en konstig känsla av att inte riktigt ha kollen över Diara i det varvet men inte kunnat sätta fingret på vad som egentligen händer. Det kunde därimot Essi och hon beskrev det som att Diara vill välta in i vänster varvet men samtidigt skjuter hon ut en på yttersidan så att man utan att vilja det knuffar in henne ännu mer. Det kunde jag sedan känna tydligt när jag hoppade upp och visste vad som hände. Då hade Diara även tagit en kisspaus och var mycket finare (vi tror att det kämpiga i vänster varv delvis berodde på att hon var kissnödig för det finns ju ingen risk att jag skulle få henne att gå bättre än vad Essi får, hehe). Essi hjälpte mig hela tiden från marken och när jag såg till att hon inte kunde skjuta ut mig i vänster varv så var hon nästan finare där än i höger där hon gärna skjuter ut rumpan. Så sammanfattat fick jag rida mot sluta i höger var för att få in rumpan och ut bogarna medan det i vänster var stark innerskänkel som gällde så att hon inte välte in och samtidigt vara noga med vara mitt över henne.
Men först och främst måste hon få upp ett bra tempo och inte bara tjura vilket för mig brukar vara den svåraste biten. Därför blir det spännande att se om jag lyckas i dag när jag ska rida henne ett pass själv. I går var det ju Essi som gjorde det och när jag satt upp så var hon redan väldigt framme för skänkeln då Essi renodlat hjälperna.

Sååå taggad inför dagens uppföljningspass! :D

Tre ganska dåliga bilder från träningen men det är ju något iaf: