Innan jag berättar om min dag  - får jag bara nämna att DET ÄR SOMMARLOV NU!!! Den känslan är oslagbar, i år dock lite avtrubbad av att man var tvungen att lämna bästa klassen för alltid. ♥

Min första sommarlovsdag (hör på den ni ;) ) har bestått av mycket häst. Diara red jag en sväng i skogen i morse, vilket ni fick ATM uppdatering ifrån. Om någon undrade varför jag var på marken och tog en sefie med henne mitt ute i skogen så berodde det inte på att jag ramlat av utan på att jag lyckades tappa mitt spö och fick hoppa av för att plocka upp det, hehe. Diara var iaf väldigt pigg. Hon har vilat två dagar nu och det märktes lugnt sagt. Jag jobbade en hel del dressyr på grusvägarna och där är hon en helt annan häst än inne på banan där hon bara stretar emot. Därför får man passa på i skogen, hehe.

Häst 2 var Zollsing (längesen jag kallade honom det nu...) som jag red ett dressyrpass på. Jag använder galoppombyterna till att få honom piggare för han tycker det är jätteroligt att galoppa runt och byta med en stor bakutspark. Han var jättefin både i dressyren och galoppombyterna. Det är lätt att han byter till korsgalopp men i dag avslutade vi med två snygga, samlade och rena byten, dock men den sedvanliga bakutsparken efteråt såklart. ;)

Bilder från avskrittningen:

Häst 3 blev Emilio. Hade tänkt longera honom först men kom sen på idén att tömköra istället. Har inte använt selen och tömmarna sen vårat misslyckades försök att köra in honom på nytt förra sommaren så tänkte att det var dags. Tog även på mig träningskläderna och så fick jag min jogging gjord på samma gång. När han travade var det inget jättetempo direkt utan mer behagligt men i galopperna så var det till att springa så snabbt man kunde för annars fanns det inte en chans att man hängde med. Därför galopperade vi rätt mycket och ganska långa bitar där det gick så att det skulle bli lite vettig intervallträning för mig.

Bild & film (dock utan ljud för råkade hålla för mikrofonen märkte jag nu efteråt...):

Just nu är mormor, morfar, farmor och min farbror här på ett minikals för att fira att jag har gått ut nian. Grillat & tårta blev det - inte fy skam.☺

I mon taggar jag den antagligen sista tävlingen innan sommarvilan för Diara, en LC & en LC+ i Vissmålen. Vi hörs!

Det är väl rätt stort att sluta nian ändå så tänkte ägna detta inlägg åt att berätta om hur avslutningen gick till & visa lite bilder. ☺

Först hade vi avslutning med föräldrarna. Då gjorde musikklassen lite framträdanden, några elever höll tacktal och stipendium delades ut m.m Skolan har också något som kallas "300-klubben" och det är alla de elever som har högre meritpoäng (betygen omvandlade till poäng) än 300. Jag har lyckats få ihop hela 330 (av 340) så jag och några fler fick gå upp på scenen och ta emot diplom av rektorn vilket var rätt kul. Ett presentkort på 150 kr på Akademibokhandeln fick vi också vilket var en väldigt passade present, åtminstone till mig, hehe.

Några bilder från innan avslutningen & en från prisutdelningen:

Efter den gemensamma avslutningen gick vi ner till skolan, en i varje klass med en flagga. Polisen hade spärrat av vägen och så gick vi till marschmusik som spelades live av några med trummor som gick först. Det var häftigt även om man fick ont i öronen efter ett tag då våran klass gick längst fram eftersom vi var (snyft) 9A.

Väl på skolan hade vi en avslutningsmiddag som bestod av schnitzel (blääää), klyftpotatis och kallsås och till efterrätt lite glass.

Efter middagen samlades vi klassvis i våra hemklassrum. Mentorerna pratade lite och tackade för tiden med oss och sen fick vi betygen. Sen blev det kramkalas och de flesta storgrät. Själv lyckades jag låta bli men det var vääääldigt nära flera gånger. Så sorgligt att lämna alla och veta att jag antagligen aldrig får se de flesta igen. Detta var helt klart det värsta med skolavslutningen...

Sedan var det disko och mingel i entrén ända fram till midnatt om man ville men jag kikade bara runt lite snabbt och gick sedan efter att ha tagit sefie med några av lärarna, haha. De bjuder jag dock inte er på. ;)

Så nu är jag inte nia längre utan i gränslandet mellan grundskola och gymnasium. Både spännande och sorgligt...