Ni vet den där känslan man får när ett ridpass har gått riktigt, riktigt bra? Den där känslan som håller i sig resten av dagen och gör att man svävar fram på små rosa moln? Den har jag nu! För vet ni vad?! Dagens dressyrpass på Diara gick faktiskt superbra! Och då menar jag inte bra som de små mini framsteg som vi lyckas med ibland som man sen inte ser röken av nästa pass. Nej, för i dag gick det verkligen jättebra!

Jag började med att trava fram henne två varv i varje varv på så gått som lång tygel bara för att få upp en bra framåtbjudning. Sedan testade jag ytterligare en ny teknik för att få henne att ge efter och gå ner i form och kanske kan denna vara nyckeln? Iaf så kortade jag upp tyglarna direkt efter framtravningen och gjorde massa övergångar mellan skritt och trav, endast ca 5 steg i varje gångart innan byte. Det var ett sätt att lura upp skrittens fina form i traven. När jag bara travar på så spårar det ur ganska snabbt men på detta sättet hann det aldrig göra det innan vi gick ner i den trygga skritten igen. Dessutom var tempoväxlingarna ett bra sätt att hålla henne uppmärksam och framme för skänkeln.

Längre in i passet red jag på som vanligt och om hon började sura så gav jag inte efter på tygeln (då får hon ju som hon vill) utan höll istället kvar en fast och stabil hand och drev framåt. Då kunde hon kampa bäst hon ville mot mig och jag bara "Dra du bäst du vill. Här är min hand som jag tänker inte ge efter förrän du gör det." Observera nu att jag absolut inte var med i hennes dragkamp och drog tillbaka utan jag höll bara en fast hand och var typ hennes bollplank (fast och stilla utan att svara på hennes dumheter). Detta ledde till att hon fick ge sig och därmed sökte sig neråt i formen . Då fick hon eftergift och massor med beröm såklart! Efter mycket jobb med detta som grund hela tiden gick hon finare än på länge! Jag red igenom både LB:1 och LC:1 programmet och till största delen gick hon i form. Hon är inte jättestabil i den och då och då börjar hon kampa igen men när jag bara håller kvar min hand så ger hon sig ganska fort. Så är jättejättejättejättenöjd med henne i dag och det känns som om vi äntligen är påväg i rätt riktning! Bästa Diara! ♥

Bilder från en dressyrträning förra sommaren:

Här får ni lite blandade bilder från hästbadet på nationaldagen. Först på hästarna i hagen medans Emilio badades, sedan när Kiwi badas och slutligen på när alla borstar ligger på tork. Att bilderna på Kiwi kanske ser lite konstiga ut ibland beror på att de är beskärda så att mamma (som tvättade) inte ska vara med för det vill hon inte. Bara så att ni vet varför. ☺