LC bed. A:0/A:0 - 0+0 fel - vinst!
Jag märkte redan från början att Diara var på g. Hon var fin både på framridningen och framhoppningen. Vi gick in som sista start (har haft tur med det på senaste tiden) och då visste jag att jag skulle vinna om jag nollade för den bästa hade fyra fel i omhoppningen. Det kändes läskigt likt i Vaggeryd när jag rev första hindret i samma läge så var väldigt nervös när jag red mot det, hehe. Men det flöt på bra och vi fixade grunden lätt. Första i omhoppningen slog vi i och jag trodde att vi rev men turen var på våran sida och den låg kvar. När vi hade hoppat sista hindret och speakern ropade ut att vi vunnit höll jag på att dö av glädje! I min värld har en vinst aldrig riktigt varit möjlig och knappt ens en placering förrän nyligen då. Var så stolt över Diara när vi stod där på prisutdelningen. Så glad att jag red ärevarvet åt fel håll, hehe. Pinsamt...

Bilder:

            

LB bed. A:0/A:0 - 0+Ute.
Inför denna klassen hade jag fått världens skavsår i mina nya stövlar efter att jag gått banan i dem, hehe. Inte för att det var något jag tänkte på när jag red men jag kan säga att jag hade stora blåsor efteråt och kan fortfarande bara gå i vissa skor p.g.a dem. Men nog om det nu. Diara var taggad även inför denna klassen och vi låg i vinstläge inför min start. Ingen hade ridit felfritt och bara en hade kommit vidare till omhoppning och det med 18 fel. Och rundan blev så himla fin! Vi kom rätt på i stort sett alla hinder och Diara hoppade såå fint. Omhoppningen var stabil och men bra svängar ända tills sista, hehe. Det var samma sväng som sista i grunden, nämligen ett räcke och sedan höger sväng till en kombination oxer-räcke. Jag kom rätt på kombinationen i grunden och tänkte därför ta samma sväng i omhoppningen då tiden inte var det viktigaste. Det lyckades jag dock inte med utan vi kom alldeles för nära på oxern så hon fick ta i med alla krafter för att komma över. Jag tryckte på för fullt till räcket men hon orkade inte över det när vi kom så fel in och stannade därför. Jag som var så väldigt framåtridande for över halsen på henne och landade mitt i hindret och drog med mig tränset, haha. Men hon stod så snällt och kollade på mig så det vara bara att tränsa på och leda ut från banan. Där ute kom en av funktionärerna springandes med en godispåse som tröstpris för de tyckte att jag ridit så fint. Så jag fick le och tack trots att jag var så besviken att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Inte för att jag Diara stannat för det var ren självbevarelsedrift från hennes sida och absolut inget som är är sur på henne för. Jag vet att hon skulle hoppat om hon kunnat, det gör hon alltid. Inte heller själv avramlingen känns så farligt. Det var första gången jag ramlade av på tävling och det har alltid varit något jag sagt att jag aldrig tänker göra även om jag vetat att det oundvikligen kommer ske nån gång. Och nu har jag gjort det och sett att man överlever och att ingen skrattar åt en (hehe) så det är rätt skönt. Det jag är besviken på är att jag tog fel väg. Jag trodde visserligen att det var samma då men nu ser jag på filmen att jag tog större sväng i grunden, inte mycket men tillräckligt för att avståndet skulle ändras. Nu kan jag inte låta bli att tänka att om jag bara tagit ut svängen liite mer så hade vi kommit rätt och då hade kombinationen inte varit några problem och vi hade vunnit den klassen också! Vinst i båda klasserna är ju en dröm! Men, men, jag får spara den till senare helt enkelt. ;)
Är iaf supernöjd med rundan fram till sista hindret (kombinationen). Därför får ni här film på ritten men den slutar på hinder 12 för känner inte att jag vill lägga ut 13a och b med min avramling och allt. Det förstår ni nog. ;)
Screenshot & film:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var så galet somrigt i morse! Soligt och varmt och otroliga dofter från alla blommande träd. Jag och Diara var ute på en ridtur. Dagen till ära blev det en av Emilios standard rundor och var så mysigt men samtidigt väldigt mycket minnen ...

Emilios födelsedag i dag och tankarna går lite extra till honom ...

I morse red jag Diara en lugnare tur i skogen och hon var pigg och fin.Utöver det har jag bara pluggat hela dagen. Nästan en skam med tanke på att det var värsta sommarvädret ute med sol och 22 grader. Men plugget måste som vanligt alltid prioriteras...

I dag blev det lite hoppning med Diara. Hon kändes väldigt fin i traven under framridningen, galoppen var lite knackigare som vanligt. Vi hoppade inget avancerat utan bara ett räcke på varje långsida då vi inte tagit ut övriga hinder för säsongen än ...

Vi är redan inne i maj! Så sjukt vad snabbt det går och det är nu mindre än en månad kvar tills jag flyttar hem från Uppsala! Klinikrotationen är slut vilket känns helt galet då den pågått i 1,5 år och man levt i det konstant. Men nu läser vi sista k...