Efter tävlingen (som ni kan läsa om i inlägget här under) red jag, mamma och pappa ut en sväng i skogen på de andra hästarna. Emilio var förvånande pigg och busig, kanske p.g.a att han endast blivit longerad en gång denna veckan. Flera gånger i galoppen la han in en bockserie och jag skrattade för fullt. Jag tycker alltid lite extra mycket om honom såna här dagar. ♥

Vi gick även en promenad med Wilma och efter det har jag fixat bilder och kollat igenom filmen från tävlingen några gånger och retat mig lite extra på mitt misstag, hehe. Nu är det dags att ta nästa steg, nämligen att lära sig något av det också. ;)

I mon ska jag rida med Victoria vid halv 10 så ska förska hinne rida Emilio innan. Sen blir det jogging innan jag ska laga lasange för att öva inför onsdagens provmatlagning i skolan. Får se hur det går...

Ha en bra lördagskväll! ☺

Bilder från i höstas när vi busade loss på fältet:

LC bed. A:0/A:0 - 0+4 fel

Dagens tävling var helt okej. Diara var superfin och jag kunde rida henne i en jättefin form på framridningen och framhoppningen språng var grymma. När vi kom in på banan så tappade jag dock lite ridning och fokuserade mer på hindren och avstånden än på hur Diara faktiskt gick. Det gjorde att hon gick isär lite och tempot blev mycket lägre än jag önskat. Men avstånden satt bra i grunden iaf. I omhoppningen gjorde jag ett stort misstag på hinder 11 och det var därför vi rev det också. Lasse har hela tiden sagt att jag inte får rida iväg så fort jag ser ett avstång utan ska vänta och hellre ta ett extra språng. Men jag lät tävlingsinstinkten ta över och tryckte på framåt för fullt och då orkade hon inte hela vägen över. Tyvärr, kanske? Nja, jag vet inte. Jag tycker snarare att det är rätt åt mig när jag gjorde en sån otrolig miss. Då kan jag gott ha en rivning så kanske jag lär mig till nästa gång. Tiden hade inte räckt till placering iaf så det känns inte lika surt då.

För övrigt så flöt tävlingen på väldigt bra. Eftersom det var så många startande hade jag bestämt mig för att ta ut Diara när ca 9-10 C-ponnyer hade hoppat men trodde inte att jag skulle klara det. "Klara det?" undrar ni. Jo, som ni vet är jag en väldigt stressad människa så i vanliga fall skulle det blivit såhär:

Ska ta ut när 9-10 C-ponnyer har hoppat.

Blir stressad av att LC redan har börjat (även att jag vet att den kommer ta tid).

Klarar inte stressen utan tar ut Diara redan när B-ponnyerna rider ärevarv.

C-ponnyerna börjar hoppa och jag blir dubbelt så stressad och får för mig att de typ hoppar på 20 sekunder istället för 2 min som vanligt. Detta leder till att jag gör i ordning Diara med blixtens hastighet.

Rider fram snabbt för att jag tror att det snart är min tur.

Färdig framriden och inser att det är ca 45 min kvar tills jag startar. Skrittar runt i ca en halvtimme och väntar på att få komma in på framhoppningen.

Men i dag kunde jag hålla mig tills C-ponny nr 7 var inne på banan vilket ledde till att jag tajmade ganska så bra och var bara liiite tidig. Dessutom gjorde jag i ordning Diara i normal takt och vägrade vi stressad. Det är nog den ända guldstjärnan jag förtjänar i dag, hehe.

Nästa gång ska vi ha ett bättre tempo (jag ska rida ihop henne även inne på banan) och jag ska vänta kvar mot hindren istället för att flänga iväg. Är redan taggad, hehe.

Några bilder och screenshots från i dag:

Ett litet klipp från framhoppningen: