LC bed. A:0/A:0 - 4 fel

Inför denna klassen var jag grymt nervös då jag kände på mig att vi skulle få 4 retliga fel även i år och jag var livrädd för det och för den besvikelse som skulle komma efteråt. Men jag var också jättetaggad och gjorde en nogrannt planerad framridning med massa tempoväxlingar för att tagga upp även Diara. Hon var precis perfekt temprerad - snabb och vändbar, bara sög på framhoppningshindren och hoppade upp sig superfint. Så jag hade en bra känsla när vi red in på banan. Dessutom hade ingen ridit felfritt, bästa resultatet var 0+Utg. och jag var nästnäst sist så visste att det räckte med att nolla grunden för placering. Ryttaren innan mig blev utesluten så fick fick starta ganska snart men hann nosa runt på de mest uppseende väckande hindren. Hon brydde sig inte om dem så jag kände mig ganska lugn på det. Och det började bra, vi kom nära på ettan men hon hoppade upp sig super ändå. Tvåan och trean var en distans som låg precis brevid läktaren och båda hindrena var övervägande vita. Vitt brukar ju vara ganska så tittigt, särskilt i kontrast mot gräsunderlag, men det hade jag inte tänkt på innan utan bara låtit henne nosa på hindrena i skrikiga färger. Därför tvekade hon på tvåan men hoppade ändå. Trean var ännu mer vit så trots att jag red på allt jag kunde så stannade hon där, bläää. Andra gången tvekade hon också men jag lyckades trycka över henne. Resten av banan flöt på bra och hon hoppade jättefint så det var bara denna "vita distans" som ställde till det och jag fick besvikelsevågen över mig på vägen ut. Det är en fruktansvärd känsla för man vill bara göra om det... Och ännu värre blev det av att ekipaget med 0+Utg. vann då hon var den ända som nollade grunden vilket jag och Diara också hade kunnat göra utan problem egentligen! Då hade vi vunnit!!! Alltså var vi ännu närmare att vinna i år än förra året men ändå hindrade av dessa retliga 4 fel, precis som jag kände på mig. Och när det knappt var några felfria så var det så otäckt likt förra året att jag blev ännu mer säker på att få 4 fel, och så blev det... Så jag är absolut inte nöjd.

Den läskiga långsidan, 2:an:

3:an som hon stannade på första gången:

Ett av de hinder vi nosade på innan, sista i grunden:

LC-kombinationen - 45 p. - 2:a

Efter våran vägring i hoppningen hade jag inget hopp om att få pris i LC-kombinationen heller även om vi legat delad tvåa inför hoppningen. Men vi kom faktiskt tvåa i den! Det lättade upp min dag liiite men var knappt glad ändå, haha. Det var nämligen så att hon som vann var hon som jag låg delad tvåa med innan hoppningen. Men sen vann hon ju hoppningen med 0+Utg. medans jag kom 7:a med mina 4 fel. Så jag insåg ganska snabbt att om jag hade vunnit hoppningen (nollat alltså) så hade det varit jag som vunnit hela LC-kombinationen! Då miste andra platsen all sin glans kan jag lova... Jag är lite för mycket tävlingsmänniska för mitt eget bästa, haha. Men vi fick fina priser iaf, både rosett, medalj, plakett och pokal så det kan jag inte klaga på.

Bilder från prisutdelningen:

Rosettposering efteråt (ni får ursäkta att jag inte ser så glad ut men ni vet ju varför, haha):

Närbild på priserna:

Vi upprepade förra årets äckliga resultat.... 4 fel när det hade räckt med att vara nolla för att vinna. Bläääääää! Är så sur över det just nu! Men vi kom ändå tvåa i den totala LC-kombinationen och fick fina priser. Kan dock inte glädja mig riktigt åt det eftersom jag vet att hade vi bara nollat så hade vi vunnit den också...
Jag skriver mer om ritten i ett vanligt tävlingsinlägg men så länge får ni två bilder på oss med priserna:

(New Forest utställning i Vetlanda - 30/7-16)

Engelsk ridklass, Novice Young Ridden - 78 poäng - 2:a
Jag red fram ganska lika som jag gjorde inför dressyren och hon släppte hyfsat, iaf i galoppen. Själva klassen gick sen inne på gräsbanan där vi först fick skritta runt på ett osynligt fyrkantsspår allihopa och sen fick vi trava runt innan vi ställde upp på medellinjen för individuell uppvisning. Den bestod av trav på en åtta, en galopplångsida med ökning på mitten samt två halter. Diara var lite stretig i traven men gick ändå helt okej. I galoppen var hon fin men ville inte riktigt öka på mitten utan tjurade mest istället. Halterna stod hon förvånande nog still i så det var ett plus.
När alla gjort det fick vi visa ponnyerna för hand en och en. Diara blev lite loj då jag hade mitt korta spö och inte det långa som jag brukar träna med. Men hon var fin i uppställningen även om jag glömde att den manfria sidan skulle vara mot domaren, hehe. (Fast det kom ingen annan ihåg heller).
I bedömningen stod det att hon hade fantastiska gångarter men eftersom de var så stora och fina så hade jag svårt att rida ihop henne vilket är sant. Jag fick även beröm för att vara en uppmärksam visare som hela tiden flyttade henne så att hon stod rätt för domaren. (Har ju tränat och läst på lite om det kan man lugnt säga, haha)
Hade jag bara kunnat rida ihop henne lite bättre så hade vi vunnit då ponnyn som vann inte var något speciellt egentligen utan det vara bara att ryttaren fick massa beröm för att lyckas framhäva det som ändå var bra. Är ändå jättenöjd med att komma tvåa - det är ju inte dåligt direkt.

Bilder från uppvärmningen:

I väntan på start:

Under ridklassen:

Rosettbilder:

     

Utställningsklass - 40p och guld
Nu hade jag laddat upp med det långa spöet och tränat lite utanför så Diara kändes på g. Fick även några tips av hennes uppfödare (som vi även köpte henne av) så var jättetaggad när vi fick gå in i ringen. Vi ställde upp för domaren och det gick bra först men sen började Diara stöka en massa och vägrade stå still så vi fick skritta iväg ganska snabbt ner och vända. Sen skulle vi köra samma vända i trav och när vi travade från domaren så fick Diara feeling då att vi var påväg mot utgången och började galoppera och studsa (pinsamt) medans när vi vände blev hon seg så vi fick köra en vända extra, hehe. Då var jag på henne med spöt och hon travade jättefint. Vi fick 8 poäng på samtliga 5 förmågor och därmed 40 p och guld. Vi gick därmed vidare till BIS (best in show) som alla guldhästar gjorde. Fick dock inget pris för bra visad häst vilket nog inte är så konstigt, haha.

Bilder från utställningen:

Vi fick sååå fina rosetter:

 

Best In Show
Jag hade ingen aning om hur detta skulle gå till men det blev verkligen inte som jag tänkt mig. Stona var först ut och fick visas runt domarna i skritt men egentligen verkade de inte ens kolla på oss utan ropade bara ut resultaten från utställningen innan och skickade ut oss en efter en utan inbördes ordning (jag skickades ut som nr 3 om det är intressant, hehe) tills det bara var två kvar (de bästa stona). Sen gjordes samma sak med valackerna och hingstarna tills de två bästa stona, valackerna och hingstarna möttes i den slutliga finalen där det korades en Best In Show och en Best In Show Reserv bland dessa sex. Best In Show blev tydligen hingsten Stackarps Jackson, en jättesnygg ponny som verkligen förtjänade priset.

Vi blev då inte utvalda som bästa sto vilket jag inte heller trott men det hela kändes ändå lite snopet. Vi fick stanna kvar två timmar extra för att leda runt henne typ 5 varv inne på gräsbanan och sedan gå ut utan inbördes ordning. Trodde man skulle få placeringsrosett eller något som de fick förra året men icke. Det vara bara att lasta och åka hem. Jag är inte besviken över att vi inte blev bästa sto eller BIS (best in show) (även om rosetterna var dödligt fina!) utan är nöjd med att komma till finalen. Dock så hade den gärna fått vara lite mer, hehe.
Bilder från när vi går inne i ringen:

Dagens totala prisskörd: